Det är ju inte direkt fint arbete. Men det hör ju till.
Efter middagen vilade jag en stund, sen körde jag pojkarna till ett kalas. Tonåringen och jag cyklade lungt in till stan. Fotot är från bron bredvid Pavis. Lite is finns kvar….
Vi cyklade vidare mot Kristallen och då ringde 12-åringen från kalaset och berättade att 10-åringen hade sprungit rakt in i nån metallstege och att det blödde ur munnen och att en tand såg sned ut.
Det lät ju ganska bedrövligt i telefon...
Förstås blev det en cykelfärd hemåt i snabba tramp.
Och som jag nästan gissade, var det inte så farligt som det lät, när jag väl kom fram och skulle plocka upp 10-åringen. Ingen hvc-färd. Lite skråmor här och där….och han ville fortsätta kalaset.
Väl hemma insåg jag ju hur svettig och andfådd och slut jag var….