Nu just har jag inte-lust-med-nånting-alls dagar. Jag känner att jag borde börja leta efter nytt jobb. Något hälsosammare. Ibland kunde man lika gärna vara nere i nån kinesisk kolgruva.
Det skulle säkert ge lite samma sorts känsla. Dessutom reagerar min hud nuförtiden av både harts och spabond, så att jag får utslag och det kliar så eländigt mycket att jag skrapar sönder huden och jag får en tjock sårskorpa. I fredags droppade en hartsklick ner strax under nacken och hela helgen har det känts som om jag haft solbränna där.
Men det är svårt att byta jobb. Jag har en barnledarutbildning. Men jag är inte säker på att det är det jag vill. Jag vet inte riktigt vad jag vill. Iallafall hamnar jag på skolbänken om jag vill bli nåt annat.
Utomlands och jobba skulle jag genast fara om det vore möjligt. Det borde jag ha fattat för 20 år sen, men jag var för inträngd i min egen lilla värld och trodde min uppgift var att gå en rak väg genom livet utan att se till mina egna behov, men bara vara andra till lags och leva efter regler. Jag önskar jag hade haft mer skinn på näsan. Därför önskar jag att mina barn ser sig om i olika länder nu när de är unga. Dottern skulle nog åka redan imorgon om hon hittade ett jobb utomlands.
Det gläder mig.
Det gläder mig.
Jag är 40 år och har ingen slags erfarenhet.
Jag vill ännu se mig om runt i andra länder. Men det får nu vänta tills jag är äldre.
Jobbet jag har har fått mig att inse hur inskränkt jag är.
Medan många på jobbet reser världen över, ser och upplever fina ställen står jag där med min slipmaskin medan kolfiberdammet ramlar ner över mig och gör mig svart. Håret som klumpar ihop sig om harts droppar ner. Ja, jag har t.om försökt få bort vitt mål i håret med aceton. Man känner sig precis som en looser.
Kanske det är min tur nu att göra något enklare och mycket hälsosammare. Sorgliga bara är som sagt att man då mister snälla arbetskamrater som kämpar tröttsamt precis som jag.
Jag vill ännu se mig om runt i andra länder. Men det får nu vänta tills jag är äldre.
Jobbet jag har har fått mig att inse hur inskränkt jag är.
Medan många på jobbet reser världen över, ser och upplever fina ställen står jag där med min slipmaskin medan kolfiberdammet ramlar ner över mig och gör mig svart. Håret som klumpar ihop sig om harts droppar ner. Ja, jag har t.om försökt få bort vitt mål i håret med aceton. Man känner sig precis som en looser.
Min älskling har länge försökt få mig att söka efter annat. Han brukar oroligt undra vad alla dedär kemiska ämnena gör inombords när de gör sådan skada på huden....