Jag har inte heller gjort upp nå planer när jag får mina 3 veckors semester.
Pojkarnas sommarlov går ut på att stirra in i sina telefoner och sparka lite fotboll.
Som tur är de två yngre i scouterna så idag seglar de.
Pojkarna pratar iallafall om att cykla till Kokkola nån dag. Och det är en bra bit.
Jag är så på dåligt humör idag att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Att jag blev färdig med bergullen idag känns inte ens som en tröst.
Nu dricker jag kaffe och resten av dan vet jag inte hur blir....
Och imorgon väntar det eländigt slitsamma jobbet med slipandet och spacklande.
En tröst för dagen är väl att det blir nog bättre....
Vet ni!
Mitt i all deppighet kom min älskling hem!
Han överraskade mig totalt:D
Nu blir det en lycklig vecka att se framemot!