Cyklade till jobbet, trodde jag skulle ha medvind. Insåg ganska fort att vinden kom lite från sidan. Chauffören brukar säga, man måste sitta sidledes på cykelsadeln, då går det bra.
Det blåste rejält. Så de sista hundra metrarna, trodde jag nästan jag sko dö. Till sist fick jag ge mig och gå en stund, tills jag envist trampade vidare igen. Min astma eller vad det är, gillar inte dethär. Jag får inte tillräckligt med luft. Och det känns i hela kroppen just då. Lite panikartad känsla. Som att det nästan pirrar i kroppen.
Nu är jag hemma, hade medvind hem, så då gick det bra. Men jag måste sluta plåga mig såhär. Det är inte länge till jag lever om jag fortsätter såhär.
Nu ligger jag under filten, det mörknar nu. Jag ska strax fara och handla mat. Jag känner mig väldigt trött och gammal nu. Mina ögon är små av trötthet. Tur att man får leka med Snapchat då.
