Den låten har bara funnits med under åren. Det är en känd låt. Som spelats om och om igen på radion och säkert på mina kassettband på 90-talet. Men jag har aldrig riktigt lyssnat till textens innehåll. Men jag har ändå sjungit med, för det är en text man lätt lär sig.
Precis innan jag hörde den på radion, tänkte jag på det halsband med ett kors som jag köpte av nunnorna i klostret i Kreta, Metamorfosis. Ett hantverk. Som nunnorna tillverkat. Jag lade på mig halsbandet när jag kom hem....det är ett kors som skiftar i vackra färger. Regnbågsfärger.
Jag tänkte en knasig tanke. Tror folk att jag försöker vara nåt extra när jag har på mig kors-halsbandet. Kan det störa nån? Kan jag såra nån som inte tror, och de får för sig att jag försöker påpeka och döma? Mina tankar var knasiga som sagt. För varför låter jag ens såna tankar komma? Jag kan bära på mitt kors utan att behöva känna mig nåt annat, än ödmjukt tacksam.
Jag lyssnar sällan på Vega. Men det var aftonandakt så jag lyssnade. Till sist spelades låten "True colors". Och då var det precis som att Gud själv sa till mig att jag inte ska bry mig om vad nån kan tänka.
Lyssna:
Du med de ledsna ögonen
Var inte rädd, åh jag inser
Det är svårt att ta mod till sig
I en värld full av människor
Du kan tappa allt sikte
Mörkret inom dig
Kan få dig att känna dig så liten
Visa mig ett leende då
Var inte olycklig
Kommer inte ihåg när
jag såg dig senast skratta
Den här världen gör dig galen
och du har tagit allt du orkar
Kalla mig bara
För jag kommer alltid att finnas där
Och jag ser dina sanna färger
lysa igenom
Jag ser dina sanna färger
Och det är därför jag älskar dig
Så var inte rädd för att låta dem visa sig
Dina sanna färger
Äkta färger är vackra
Jag ser dina sanna färger
Lyser igenom, äkta färger
Jag ser dina sanna färger
Och det är därför jag älskar dig
Så var inte rädd för att låta dem visa sig
Dina sanna färger
Äkta färger är vackra de är vackra
Som en regnbåge