 |
| Snön imorse |
 |
| Äter pancakes🥞och Finn ligger här med huvudet på mina fötter.... |
Sonen har varit hemma i helgen och idag åker han tillbaka till militären. Han kommer civil 14 december. Då har han varit nästan ett år.
Imorgon far jag till jobbet igen och jag hoppas det känns bättre. Förra veckan var verkligen inte lätt. Inte fel på jobbet kanske, utan kanske på mig. Kanske jag reagerar negativt på sånt, som inte annars stör mig på. Om det fortsätter likadant, med mitt dåliga sinne, då klarar jag det inte länge, tror jag. Det känns så! Det kanske jag reagerar mest kritiskt på just nu, är när det känns som att ingen bryr sig.
Folk tar saker, saldot stämmer inte. Så jag blir lite likadan. Jag ger upp liksom. I december när vi inventerar, tills dess får det kanske vara som det är just nu. Varför ska jag rätta till saldot innan inventeringen, så att det ser ut som att alla är så duktiga att skriva ut saker? Men, så har det alltid varit. Så varför reagera nu så frustrerat?
Sen en annan sak som jag verkligen blir nervös och frustrerad på, är när man ensam och som kvinna, med mindre fysisk styrka, ska klara av sådant som man borde klara, men fysiskt är omöjligt. Det gör mig arg. Alltså jag blir arg på mig själv! Så jag tar i med all kraft och lite till, jag är så envis!
Sen är det saker borta, som jag borde veta var finns, trots att jag inte sett saken alls. Eller när någon frågar om nåt, som jag borde veta hur ser ut, trots att jag inte har nån aning om vad det är. Jag kan inte veta hur en pinne ser ut som ska höra till nån gangway door eller ditåt. Jag vet inte, eftersom jag inte är båtbyggare och har aldrig varit. Dessutom är det olika på alla båtar...förstår ni min frustration eller inte? Eller är det bara jag som överreagerar?
Men i slutändan, allt jag gör, hör till vad jag ska göra! När man jobbar var jag jobbar! Så varför gnäller jag?! Det blir nog bra!
