Men när jag får problem med sömnen, lämnar det på. Ju tröttare jag är, desto sämre sover jag. Det är ju så med småbarn också.
Men jag kan inte heller ligga stilla dagtid och vila, eftersom jag får huvudvärk om jag ligger för länge. Det är kanske inte heller det som menas med vila. Utan mer att man inte känner pressen hemma, som man känner på jobbet.
På jobbet känner jag ganska stor press just nu, eftersom det är så mycket på gång. Annars tror jag att jag klarar det med galans, men när man sover dåligt, inte. Speciellt när jag känner att jag borde vara på flera ställen samtidigt och om det då dessutom kommer folk som behöver hjälp, lägger det ännu mer press och jag blir frustrerad, och känner då paniken växa. Ibland vill jag bara låsa dörren så jag får gjort det jag måste göra. Att säga nej, jag hinner inte, det är ju inte vänligt.
Idag skulle jag hursomhelst jobbat kort dag. Jag hade en frisör-tid i lördags, men den blev jag tvungen att flytta fram när vi flyttade och det är ju lättare att få dagtid, så jag tog den första lediga. Det är typ två månaders väntetid att få kvällstid hos frisören.
Så idag har jag varit till Femma. Jag jobbade in dessa timmar förra veckan. Och har redan bokat in nästa tid i April.
Ikväll ska vi äta fastlagsbullar. Älsklingen har knådat degen efter att jag rabblat upp ingredienserna. Vi har just ätit ärtsoppa, inte hemlagad. Så till efterrätt blir det bullar.
Så nu går vi in i fastan....
