När man är ledig och inte stressar så kommer man tillbaka till verkligheten. Så känner jag idag. Det är lite skrämmande när jag inser att jag de senaste veckorna varit i en konstig dimma. Men bara jag får några dagar ledigt så börjar jag komma tillbaks till den jag är. Skrämmande är det även att inse hur det påverkar alla och allt omkring mig. Men jag känner redan en gnutta ny energi, trots att jag inte har sovit så bra, men dimman är så verklig när man sover dåligt.
Jag måste börja träna och komma igång. När man är hemma rör man sig mindre, dessutom småäter man, och trots hundpromenader, får man inte det man behöver för att hålla sig i form och byxorna spänner bara mer och mer. Så det är något jag måste hitta tillbaka till! Jag känner att det skulle göra gott.
En annan sak som är skrämmande när man är i denna dimma, att nu efteråt tänka tillbaka på de senaste dagarna och inte riktigt minnas och hur man varit väldigt disträ och inte varit så närvarande som jag annars är. I längden skulle detta påverka relationer på ett negativt sätt eftersom man är så i obalans. Så i helgen har jag känt att älsklingen och jag varit gladare. Om jag mår bra, mår han bra. Och tvärtom!
Så från och med nu måste jag göra allt annorlunda. Sluta stressa och andas. Gör det med positiv anda istället. Inte låta paniken komma över mig trots att jag ser allt jag borde hinna med. Men det är lättare sagt än gjort. När man väl är där på jobbet, tror jag man glömmer all sans och fortsätter som förr. Men jag kommer försöka göra allt bättre!
Efter lunch idag for jag ut med hundarna en sväng i skogen. Efteråt satte vi oss i soffan och jag lyssnade via You tube till Sten Ekberg och de goda råd han ger. Men jag fick stänga ögonen och slumrade kanske till en stund mitt i hans förseläsningar. Resten av dagen har dessa lurviga legat i solskenet här inne på golvet.
Igår i kyrkan blev jag väldigt rörd av den predikan som prästen Jockum gjorde. Det var vår gudstjänstgrupp som stod på tur, så jag och älsklingen delade ut psalmböcker och älsklingen tog upp kollekten, medan jag hängde dop-löv för det barn som blivit döpt.
Prästen pratade om visan "Fattig bonddräng" om hur fattige bonddrängen Alfred harvar, plöjer, strävar, sliter genom livet, super, inte orkar gå till kyrkan på söndagen....men att Gud sko ha tyckt Alfred var värdig himlen på grund av allt slit han gjort och att Gud tog emot honom för att få vila ut.
Folk smälter lite när de lyssnar till den visan, visst? För man känner sympati med Alfred. Men ack så fel det är!
Det är inte Jesu budskap fortsätter prästen Jockum! Vi kan knoga på och vara hur duktiga som helst. Slita och streta. Men det är endast för Jesu nåds skull som vi får komma till himlen. Jesu nåd, som betyder Jesu godhet och kärlek. Vilket direkt visar på korset och vad han gjorde för oss.
Det var precis som att Gud där i kyrkan talade till mig och jag blev rörd till tårar. Var inte som Alfred som sliter för att känna sig duktig och tro sig vara värdig. Du är min och du behöver inte vara något mer.
Min farbror älskar att sjunga och jag tycker denna passar bra idag. Ni må tycka min musikstil svänger dit pepparn växer, men jag älskar all sorts musik.