Idag har jag bakat cookies. Jag har igen bakat att från New York times Cooking. Tänkte att de måste ju vara goda när de har nästan17000 rating och 5 *****.
Nu har pojkarna åkt tillbaka till Vasa. Älsklingen jobbar på datorn och jag chillar i soffan med dehär två.
Denhär låten vill jag sjunga med Bruno Mars. Jag sjöng den i bilen, ensam förstås, och när man sjunger denna får man sjunga högt. Det går inte att viska fram denna låt.
Hela veckan har jag varit trött. Ryggvärk och mått dåligt. Något inombords som inte stämt. Virus kanske....vad vet jag.
Det är sorgligt just nu i våra bekantskapskretsar. Dödsbud av unga män som dött i två olika bilolyckor, som inträffat med bara några veckors mellanrum.
Man tänker inte alls ju, på att när man åker till jobbet kan det plötsligt bli den sista gången du ser din familj eller som din familj ser dig. Livet är nog så mycket skörare än vad vi förstår.
Än en gång inser jag, hur jag varje dag missar de viktigaste sakerna i livet. Att varje dag vara tacksam.
Sluta lägga sån energi på jobbet. Låt inte jobbet döda dig på grund av att du lade så mycket vikt på det.
Tacksam för att få vakna trots att man är trött.
Borde vara mer tacksam över att få vara omkring människor och bry sig om alla man träffar.
