PÄ vÀg hem frÄn stan och Àr Ànnu riktigt irriterad....svÀnger blicken bort en, en sekund, inne i affÀrn och en av de yngsta pojkarna Àr försvunnen. Hur mÄnga gÄnger ska man sÀga om detdÀr nÀr man handlar, att de absolut int fÄr gÄ ivÀg nÄnstans. Jag var nÀstan sÀker pÄ att han tagit en tur med hissen, eftersom det Àr ett evigt trÀtande varje gÄng om vem som ska trycka pÄ hissknappen. SÄ jag valde att hissa ivÀg. Och visst stod han pÄ bilparkeringen. Jag hatar den panik jag fÄr nÀr sÄnt hÀnder och nÀr man hittar honom Àr man ju rent av förbannad p.g.a paniken och skÀller ut honom sÄ att det ekar i bilgrottan. NÄja, nu e vi hemma och nu blir det lÀxor!