Sidor

5.5.13

En till helg som gÄtt...

Vad vore jag utan min Àlskade vÀn? Vad vore jag utan mina kÀra vÀnner som jag fick tillbringa nÄgra timmar med ikvÀll, tacksam! Vart skulle jag vÀnda mig nÀr allt kÀnns hopplöst och det inte syns nÄn Ànde pÄ vissa problem? Men som tur sÄ finns det goda mÀnskor pÄ vÄr jord Ànnu som verkligen vill en vÀl. Bless you all!



Fredagen började med oljud i huset. Vi har 2 stereon och nu har vi testat vilken stereo som Ă€r bĂ€ttre, ingen av dem Ă€r direkt bra och jag vet knappt varför vi har dem, ja, kanske bĂ„da Ă„ker ut. 
Jag fick iallafall fart i barnen nĂ€r jag spelade Sarek och KramislĂ„ten. 
Senare lade jag pÄ Spotify och lyssnade till Stacey Kents lugna behagliga röst medan jag stÀdade, tvÀttade fönster och bytte gardiner. Lugnet lade sig över mig. Ni ska verkligen lyssna till henne.



Lördag cyklade vi till stan. Alla cyklar vi har borde repareras och minstingen behöver en ny.
14-Äringens cykel behöver en ny del till sin och den finns i Kokkola. PÄ dotterns cykel har bakhjulet exploderat. 11-Äringens cykel fungerar Ànnu. 9-Äringens cykel Àr sÄ tungtrampad att han inte orkar cykla lÄngt med den. NÄja, i lördags nÀr jag och de tvÄ Àldsta cyklade till stan, hade dottern en gammal cykel, vars vÀxel hela tiden Àr i ettan. Det var en rolig syn varje gÄng hon försökte fÄ lite fart i cykelskrÀllet och lite ivrigt hoppade ivÀg som en kÀngruru. Jag fick nÀstan stanna och kippa efter andan av skratt. Och sÄ kedjan som hoppade om hon trampade lite för snabbt. Sonen hade 11-Äringens cykel och med stödet och sadeln pÄ högsta nivÄ gick det an. Det var nog en vacker syn.


Söndag, sov lÀnge, och det enda jag fÄtt ner i magen idag Àr nÄgra kaffekoppar och en halv smörgÄs. Fet mat och stress i magen.
IkvÀll har jag varit pÄ talkojobb. Har samlat in pengar till hockeylaget med att stÄ i "narikkan" pÄ Schauman hallen.