Det Àr ju inte direkt fint arbete. Men det hör ju till.
Efter middagen vilade jag en stund, sen körde jag pojkarna till ett kalas. TonĂ„ringen och jag cyklade lungt in till stan. Fotot Ă€r frĂ„n bron bredvid Pavis. Lite is finns kvar….
Vi cyklade vidare mot Kristallen och dÄ ringde 12-Äringen frÄn kalaset och berÀttade att 10-Äringen hade sprungit rakt in i nÄn metallstege och att det blödde ur munnen och att en tand sÄg sned ut.
Det lÀt ju ganska bedrövligt i telefon...
FörstÄs blev det en cykelfÀrd hemÄt i snabba tramp.
Och som jag nĂ€stan gissade, var det inte sĂ„ farligt som det lĂ€t, nĂ€r jag vĂ€l kom fram och skulle plocka upp 10-Ă„ringen. Ingen hvc-fĂ€rd. Lite skrĂ„mor hĂ€r och dĂ€r….och han ville fortsĂ€tta kalaset.
VĂ€l hemma insĂ„g jag ju hur svettig och andfĂ„dd och slut jag var….
