Feeling blahblah

Mitt humör har de senaste dagarna haft i sig lite frustration! Jag har förstås hållit min frustration och irritation inom mig. Har lärt mig att om jag släpper den ut och jag häver ur mig något opassande i sådana fall, så kommer jag att skämmas över hur jag betedde mig varje gång jag tänker på det!
Och folk minns sådant!

Men visst kan det hända ändå. Har man en riktigt, riktigt dålig dag och något händer, då går det inte att hejda irritationen och man kokar över. För det mesta drar jag mig dock undan och är mer tystlåten och minen är butter. Idag har jag dock haft en lugn dag med och ett bra jobb, så dagen gick bra.

Jag kommer ihåg en ung kille när han började på jobbet ett par år sen, och som många ungdomar så har man tuff attityd osv och han sa något, på skämt, en stressig dag när mitt humör var i botten.
Det resulterade i att jag svarade ilsket till honom, inbäddat i meningar med ett innehåll av några svordomar, (skäms) och talade om vad jag tyckte över hans, enligt mig då, högfärdiga sätt.

Det fanns ett tiotal kanske runt omkring och det blev ganska tyst….
Min jobbarkompis, feminin, satt bredvid och hörde hur arg jag var och hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta.
Idag, trivs jag i dennes sällskap. Nu skrattar vi och skojar ilag. Han har humor.

Orsaken till allt detta kvinnliga fenomen av irritation är förstås igen, PMS! Det uppför sig lite olika. Ibland blir jag bara trött på allting och då vill jag bara sova, äta och lata mig!