Det verkade som nÀr jag lÀste facebook och instagram under midsommaraftonen som att jag var den enda i hela vÀrlden som firade midsommar utan festligheter.
Ja, vi solbadade jag och mina pojkar pÄ dagen vid FÀboda, lade lite bergull vid huset, sen Ät vi mat vid Strandis som var en stor besvikelse nÀr det blev nÀrmare 50e vilket jag gÀrna betalar ifall det smakar. Nu skulle det ha smakat bÀttre till och med pÄ Mc Donalds. Och dubbelt billigare! Sorry, men det Àr sant!
Klockan sju pÄ kvÀllen kom vi hem och pojkarna satte sig pÄ sina datorer och jag la mig i soffan.
Ja sÄ klockan 23 ungefÀr lÀser jag facebook efter att ha suttit framför tv.:n och tittat pÄ "Levottomat". Enligt facebook verkar alla fira med stora bjudningar i goda vÀnners lag och det Àr tÄrta hit och dit och grillen gÄr het.
Ack vilket hÀrligt liv vi alla har!
Jag kan höra en sarkasm i min mening.
Loggar ut frÄn facebook och trycker pÄ Instagram istÀllet. DÀr finns precis allt desamma som jag just gÄtt igenom!
Jag behöver inte lÀsa allt om igen!
Jag tar nog semester nu och stÀnger ner det hela.
Varför har det blivit till att man nu publicerar precis allt man gör pÄ flera olika stÀllen pÄ nÀtet. FörstÄr det inte riktigt.
Det Àr ÀndÄ samma mÀnskor som lÀser.
Min blogg Àr min dagbok. Jag försöker skriva som det Àr. Inte försköna saker.
Ibland fÄr jag kÀnslan av att mÄnga mÄlar upp en sÄn perfekt fasad.
Och just nu Àr jag ledsen och saknar mannen i mitt liv. Jag Àlskar honom av hela mitt hjÀrta och hoppas att dagarna gÄr fort sÄ att han snart kommer hem.
Det gör ont att ha saknad...