Back to business...

Jag vet inte vad jag ska skriva idag. Det var en omtumlande dag på jobbet med "to be or not to be".
Tur att jag har älsklingen att vända mig till när det blir lite sådär.

Nu får vi se på torsdag vad läkaren bestämmer. Om han bestämmer att jag ska fortsätta som förr och de utslag och det kliande det medför går jag troligtvis lite sönder.

Så idag har jag laminerat och jag klarade mig ganska bra. Det var en liten laminering och jag tror att Histec hjälpte att hålla det värsta borta. Det som var värre, var att slipa bort målet före.

Jag visste inte om jag skulle stå på knä eller ligga, vilken vinkel jag skulle ha huvet och hur jag skulle rymmas in med både huvud och slipmaskin mellan alla rör på några centimeters rum.

Och efter den rollercoastern jag kände idag, ja, lite som en boll som kastas hit och dit, tog mitt tålamod stryk och jag tror att vvs-mannen hajade till när jag svor en ramsa som inkluderade "Perkele, dethär går inte, dethär är omänskligt!"

Och jag svär inte så ofta, för jag tycker det är fult. Resultatet blev bra ändå tror jag.