Hade ju lÀkartid halvtvÄ och före det slipade jag bort mÄl och limmade ner lite glasfiberplattor. Idag har det kliat i hela kroppen, sÄdÀr att det kryper pÄ insidan av huden.
Ja, lÀkaren dÄ. Han skrev ut papper pÄ att jag inte fÄr jobba i produktion mera pga epoxi-allergin. SÄ det var det. Nu börjar en förÀndring som jag inte vet vart leder.
Jag blev förevigad pĂ„ bild av en jobbarkompis eftersom det Ă€r sista dagen jag bygger bĂ„tar. Ăr det inte sorgligt!
Jag vet att mÄnga kommer att sakna mig, jag kunde se det i deras ögon. Jag fick svÀlja flera gÄnger för att inte visa tÄrarna som ville komma.
Och sjÀlvklart kommer jag att sakna mina jobbarkompisar.
KanhÀnda att man hittar nÄgot annat jobb Ät mig pÄ samma arbetsplats, men kommer nog inte att ha samma relation till mina jobbarkompisar som jag har nu. That's life...
