Idag diskuterade jag och nÄgra tjejer om att leva livet sÄ att man tar till vara pÄ det. Jag önskar sÄ att alla unga tar chansen och reser och lÀr sig nya kulturer, ser olika lÀnders fascinerande klimat osv. Jag vill sÄ att min dotter skulle vÄga!
Jag drömmer egentligen varje dag, om att fÄ resa. Frankrike, Tysland, Italien, Grekland, Spanien, Kroatien, se USA:s olika stater, Vietnam, Kina och Japan....listan kan vÀl bli hur lÄng som helst.
Barnen har blivit stora och behöver dig inte sÄ mycket mera. De sköter sig sjÀlv.
DÄ kommer dendÀr kÀnslan att man mÄste slippa och göra nÄgot. Se sig omkring pÄ jorden.
Det kÀnns som att livet rinner ivÀg och det enda man gör Àr jobbar och kvÀllarna gÄr till att vila nÀr man Àr sÄÄ trött.
Kanske denhÀr kÀnslan jag har betyder att jag kommer att dö tidigt och hela mitt inre talar om för mig att leva nu! Eller blir det krig?
En viss typ dÀrborta, verkar iallafall vilja framkalla ett, nÀr han gÄr in pÄ kÀrnvapen. Kanske han inte sjÀlv har lust att leva mer och sÄ vill han dra hela vÀrlden med sig i fördÀrvet av en kÀrnvapenattack....
Vi reste aldrig nÀr jag var liten och jag var 36 Är nÀr jag reste för första gÄngen. Jag var enormt oerfaren resenÀr och allt kÀndes som en dröm.
Ăr denhĂ€r kĂ€nslan jag har, det som folk kallar resefeber?
FörstÄs pÄverkas jag sÄ otroligt mycket frÄn jobbet oxÄ! Var och varannan dag handlar det om Palma, Karibien, Porto Cervo, Nice mm mm....
C'est la vie....
Det var inte min tanke att bli sÄ djup, men nÀr denhÀr lÀngtan igen kom över mig letade jag efter fina citat. DehÀr hittade jag....
