....igÄr kom en Ängest och hopplös kÀnsla över mig nÀr jag kollade mina jobbmail, som jag inte borde göra nÀr jag Àr ledig, gjorde det nu iallafall och var redo att kasta in handduken.
Det hÀnder ju ibland att saker försvinner. Om nÄt blivit levererat och det inte finns forsedlar eller fraktsedlar, sÄ har man inte bevis. Oftast nÀr jag ser en forsedel, sÄ minns jag exakt vilken sak det var och dÄ kollar jag i datasystemet pÄ vilken hyllplats jag lagt varan.
Nu har en sak försvunnit, som nÄt bud levererat och det fanns inga uppgifter pÄ att det levererats och dessutom har det levererats Ät nÄgon, men ingen vet till vem. Bara att det gavs till nÄn, som lovade föra det till lagret.
Senare pÄ dagen var det nÄt annat som var borta, det hittades senare, men igÄr fick jag plötsligt en sÄn stark kÀnsla, att jag ger mig! För jag vill inte ha dethÀr ansvaret.
Det jag gör. Jag tar emot en vara, lÀgger det i systemet och till sin plats och sen Àr det i hyllan tills nÄn tar det. Men om nÄt förvinner, sÄ pÄ nÄt sÀtt, fÄr jag kÀnslan, att det Àr mitt fel. Jag vill inte lÀngre, det var min kÀnsla igÄr!! Jag tÀnkte att nu ger jag mig. DethÀr vill jag inte vara ansvarig för!
Jag tror om det nÄn dag hÀnder nÄt, som blir för mycket för mig, sÄ ger jag mig.
Nog om detdÀr.
IgĂ„r var jag med sonen igen ett varv till Ekorosk. Det Ă€r nog mötesplatsen det att fara till, för dĂ€r trĂ€ffar man alltid bekanta đ
Sen vidare till lÀgenheten och tog nÄgra möbler pÄ samma gÄng vi hade bilkÀrran pÄ. Jag blir bara sÀkrare och sÀkrare att backa med bilkÀrra. Det har skrÀmt mig tidigare, men övning ger fÀrdigheter.
Efter middagen kom mina tvÄ Àldsta barn pÄ besök och sonens fÀstmö. Vi drack kaffe och Ät bullar.
Ălsklingen och minstingen hĂ€mtade sista möbeln. Ett klĂ€dskĂ„p. Julsakerna i förrĂ„det Ă€r det inte sĂ„ brĂ„ttom medđ
Idag vaknar vi till blĂ„sigt vĂ€der. GĂ„rdagen var solig och fin. Vi ska vi köpa postlĂ„da idag. IkvĂ€ll fĂ„r vi gĂ€ster frĂ„n olika delar av vĂ€rlden. SĂ„ vi ska vĂ€l grilla nĂ„tđ€
Ăppnade ett kuvert frĂ„n Trafi imĂ„rse, och nu har jag fĂ„tt undervisningstillstĂ„nd för minstingen. Han blir dĂ„ den fjĂ€rde och sista jag övningskör med.
Den Ă€ldre sonen hade sina Ă„sikter om hur. Han Ă€r sĂ„ prydlig med att göra allt pĂ„ ett bĂ€ttre och enklare sĂ€tt, sĂ„ han sa att han ska minsann komma med, nĂ€r jag börjar övningsköra, för han har en hel del som han minsann kan bĂ€ttre Ă€n jagđ€·♀️, och som jag borde ha lĂ€rt honom och gjort allt sĂ„ mycket enklaređ€
Men först ska minstingen nu börja lÀsa till teoriprov.
DethĂ€r Ă€r "one of those days", som man sko behöv sĂ€tta pĂ„ rött lĂ€ppstift...nĂ€r vĂ€dret Ă€r sĂ„hĂ€r grĂ„tt. Vi behöver nog lite mer vĂ€rme i vĂ€dret. Jag sĂ€tter nog inte pĂ„ lĂ€ppstift just nu, men Snapchat, sĂ„ tack Snapchat för det. Och för att slĂ€ta ut mina rynkorđ€
