SÄ jag drog pÄ mig min varma sköna morgonrock och for ut med honom, matade dem, drack kaffe och tog dem pÄ en helt galen promenad som kunde ha slutat illa. Först var Spar över-entusiastisk över snön som kommit. KÀnslan nÀr axeln nÀstan dras ur led.
Senare nÀr jag gick lÀngs med cykelbanan vid landsvÀgen, öppnade sig plötsligt oförklarligt knÀppet frÄn Finns halsband och han skulle ha kunnat springa ivÀg hur lÄngt som helst.
Han Àr helt galen under vÄra promenader just nu. Det finns inget vÀrre under promenader Àn nÀr han kÀnner lukten av honor som löper. Det Àr fruktansvÀrt!!
NÀr knÀppet öppnades sÄg jag en bil dessutom komma lÀngre bort och jag skrek som en galning till honom att stanna. Jag blev rÀdd för att han skulle springa ut framför bilen. Inte bara för hans skull, men för bilistens.
Han ville först inte komma. Men han hittade nÄgot intressant att nosa pÄ, sÄ jag fick fast honom. Kanske tack vare löpande hona tÀnkte jag...
Ibland undrar jag om dessa hundar kommer bli min död. De gör mig sÄ stressad och arg ibland under promenader...och jag har tappar tÄlamodet. Imorse tÀnkte jag att nu ska det bli en mysig söndagspromenad med nysnö. Glöm det!
NÀr jag kom hem vilade jag en stund innan jag började stÀda. Det var vid niotiden nÀr vi Ät gröt som jag insÄg att det Àr Allhelgona. Till kyrkan hann vi tyvÀrr inte. Vi var tvungna att istÀllet sÀtta vinterdÀck pÄ bilen eftersom snö hade kommit under natten.
 |
| Mammas foto |
Det blÄser vÀldigt mycket. Det uppmÀttes till och med orkanvind för första gÄngen i Finland.
IkvÀll gjorde vi rostbiff i ugn med morötter och lök, och potatis i airfryern. Det blev vÀldigt gott!
Idag insĂ„g jag nĂ€r jag tĂ€nkte pĂ„ pappa som dog för över 20 Ă„r sen att jag har börjat glömma honom, alltsĂ„ glömma hur han var som person. Det skrĂ€mde mig, men det var precis som att Gud ville pĂ„minna mig. Och han gav mig minnet av hur pappa satt vid orgeln och spelade och sjöng. Han Ă€lskade att spela och sjunga psalmer. Han verkligen Ă€lskade det! Och jag sjöng ocksĂ„ med❤️