One more day...

...., fredagmorgon flyger vi hem. Ja, ifall inte cyklonen Alfred ställer till det för oss. Men den borde inte nå hit.

Måndag till tisdag gjorde vi lite annorlunda äventyr. Vi tog först tåget till Featherdale Wildlife Park. Sen vidare till Katoomba och vandrade lite i Blue Mountains. När vi anlände dit var det typ 20 grader. Så det blev att dra på sig tights och huppari. Vi började med att äta en väldigt god lunch på Yellow Deli. Och efter det vandrade vi lite. Vi skulle fortsätta följande dag, men det slutade inte regna, så vi åkte tillbaka in till soliga Sydney och testade Bondi beach en andra gång. 

Featherdale Wildlife Park 

Australisk pelikan 

Sömnig Koala

Piggsvin

Pingvin

Trana

Hjälmkasuar

Quokka 

Inredningen på restaurangen var väldigt härlig 

Chili bowl, yummy 😋 

I en park med mystik 

Solnedgång 

Tåget vi åker dagligen med fram och tillbaka 

På färjan över till Manly

Hemstationen för våra resor

I Blue Mountains och dessa tre berg 
kallas Tre Systrar. Passade oss perfekt.

Berättelsen om de tre systrarna då?

Dessa vackra unga damer hade blivit kära i tre bröder från den nepeiska stammen, men stamlagen förbjöd dem att gifta sig.

 Bröderna var inte glada över att acceptera denna lag och bestämde sig därför för att använda våld för att fånga de tre systrarna vilket orsakade en stor stamstrid.

 Eftersom de tre systrarnas liv var allvarligt i fara tog en häxdoktor från Katoomba-stammen på sig att förvandla de tre systrarna till sten för att skydda dem från all skada. Medan han hade tänkt vända förtrollningen när striden var över, dödades häxdoktorn själv. Eftersom bara han kunde vända förtrollningen för att återföra damerna till sin forna skönhet, stannar systrarna kvar i sin magnifika klippformation som en påminnelse om denna kamp i generationer framöver.

Jag har dessa två veckor skrattat så mina magmuskler värkt. Att vara med mina systrar, det kan bli så tokroligt. Dessa två veckor har varit bra, och vi har njutit varje sekund trots att det ibland har känts tungt i värmen. 

Men när jag tänker på älsklingen och de mina, och undrar hur det går för dem, känner jag att det är dags att fara hem och ta hand om dem. Krama dem alla extra hårt i denna värld som känns allt värre