Sidor

13.1.10

Onsdag

Lite kallare, runt -10, lite dimmigt är det oxå....
Det är konstigt vad 10 minuter kan göra en morgon. Igår steg vi upp 10 minuter tidigare och hann mycket bättre. Idag blev det lite mer bråttom.
Körde dem med bilen eftersom 2 par skidor skulle med. Nu har säsongen börjat i skolan med skrinning och skidning. Vi måste köpa ett par nya skidor till, men om nån har ett par som bara ligger som ingen behöver så hojta.
Läser om matvägran.....det är ett evigt "jag tycker inte om detdär" när vi ska äta. 8-åringen har alltid varit petig och det gäller egentligen inte bara mat. Han är noggrann, kläderna ska sitta rätt och sockorna får inte vara fel mm. Förut tyckte han om flera maträtter, men en dag kan det komma nåt sånt svar: "detdär tycker jag inte om mer". Jag tror nästan det går att räkna upp på fem fingrar vad han gillar.
1. Ris och broiler 2. Lasagne 3. Mannagrynsgröt 4. Makaroner med maletkött 5. Hemlagad pizza går oxå hem. Det är inte bara det vad han gillar eller int. Det är oxå sättet han ska ha maten på. Igår hade vi mos och biff, gris. Mosen ska han ha på skilt fat, ingen sås på. Biffen ska vara på annat fat, för den skulle han ha ketchup på, mos och ketchup på samma fat passar ju inte.....
Vet att det är såå fel av mig när jag låter honom ta ett fat som han sätter biffen på, borde ju föbjuda det, men man vill Sååå att han ska äta att man låter honom göra så för att han ska bli mätt. Och jag tror att jag har gett upp egentligen med att få honom att ändra sig.
Pratade igår med hans lärarinna och jag märker ju att det inte heller går bra i skolan när det gäller mat. Annars går det jättebra för honom i skolämnen. Men nåt måste göras. Man tänker ju för det mesta, "ja, det går nog snart över" men inte med honom tror jag. Det ser inte ut så just nu. Läser att matvägran kan bero på "reaktion mot oro" och man blir ju lite rädd. Jag hoppas han inte är oroad över nånting! Det vill jag inte att han ska vá! Matvägran kan vara psykologiska orsaker eller iallafall nån odygd han skapat själv. Det måste vara nåt ditåt när man tänker på att han är rädd att smaka maten. Redan när han ser en maträtt säger han "detdär gillar jag inte". Han smakar inte maten utan bestämmer sig före att han inte gillar det. Ibland när han tar första tuggan så kan det sluta med att fatet blir tomt.
Ibland är det dendär första tuggan som är värst och sen kan det gå i ett huj.
Detdär med potatis och morötter som han har sin egen åsikt är ju inte nåt jag fattar.
I skolan säger man potatis och hemma använder vi ordet "päärona" och enligt honom då, tycker han om potatis men inte om "päärona".
Man borde ju skratta egentligen, men det är inte roligt. Rivna morötter som bjuds i skolan är rivna lite större än vad det blir på ett rivjärn vi har hemma. Jag river på det tjockaste, så det borde smaka lika i som i skolan. Men nej, i skolan är morötterna goda. Hemma är de inte. Han lider inte av viktnedgång, som tur, men nåt måste göras.
Ska nu först testa ett belöningssätt så får vi se sen.....
Jag vet att det finns andra i världen som matvägrar. Kollade ett tv-program för inte så länge sen om en 13-årig flicka som bara åt choklad. När andra i familjen åt vanlig mat, så tog man en chokladplatta och delade den i små bitar och lag det på fatet åt henne. Det var hennes middag och lunch, mellanmål och morgonmål. Ibland smälte man chokladen och blandade det i risflingor....i slutet av programmet hade man med hjälp av nån slags matpsykolog fått henne att smaka några bitar rostat bröd.
Ska läsa vidare nu på nätet så kanske jag blir proffs på hur jag ska få honom att ändra sina tankar om mat...

2 kommentarer: