Jag är en av dem som inte ska! Jag har aldrig varit nåt Toto-fan.
En Pink-konsert vore nåt istället.
En riktigt rolig middag igårkväll på jobbet. Men kvällen blev senare än jag hade tänkt. En gammal dam klarar inte sånt! Jag kom hem vid midnatt. Men roligt var det. Tack till mina snälla rara arbetskompisar som höll mig sällskap när jag cyklade hem.
Jag är lyckligt lottad att ha såna mänskor runt mig varje dag!
Jag kom tryggt hem och tonåringarna hade haft allt under kontroll här hemma.
Men surt att jag vaknade redan klockan fem imårse och kunde inte somna om.
Vi skrattar och fnittrar jämt Ann-Sofie och jag, men idag fick vi uppmärksamhet för att vi var tysta.
Jag skulle inte ha velat prata alls, men med såna snälla arbetskamrater man har, tar de nog och ser till så att man får upp humöret fast man är trött.
Växlade bara ett fåtal ord med älsklingen igår via Skype. Musiken ljöd så det hördes inte vad han sa. Och tröttheten idag gjorde att saknaden efter honom kändes svårare.
Men nu är det bra! Har just pratat med honom:)
De som stod för musiken igår kallade sig Pop Dean. Nån sa att namnet kommer från 'papp diin'
Vilken söt utstrålning de hade! Min lillebror Robbi har precis lika söt utstrålning! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar