Två veckor till

I mitt huvud hade jag planerat att åka till jobbet och fortsätta, men lite försiktigare än tidigare. Jag var lite rädd faktiskt när jag tänkte på det. Hur kommer jag att fortsätta? Och lite rädd också, att förklara för dem som undrade var jag varit. 

Men min chef och läkaren tyckte annorlunda. Så nu har jag två veckor till av sjukledighet. Nya blodprov. Psykolog-tid om några dar. Det är konstigt för mig! Jag som är så stark, eller jag har alltid haft ett sinne att jag klarar vadsomhelst. Vilka motgångar som helst! Det är bara att ge på och så blir det nog bra!

Men jag gissar att förutom stressen och sömnen, ändrar även åldern mitt sinnelag. Tror jag i alla fall. Jag blir ju inte yngre. Och nån gång måste jag väl inse att jag är inte 30-35 längre. Då orkade jag hur mycket som helst! Fast jag känner mig nog full av energi när jag mår som bäst på jobbet. 

Efter sommaren kommer det att bli bra när vi alla är på samma ställe. Arbetsbördan kommer att delas upp. Jag kan sluta känna att jag har allt ansvar inom mitt område.

Nu gäller det bara att hitta på aktiviteter. Att lämna och sitta i soffan mår ingen bra av. 

Kolesterol

Fredag. Som jag gissade var mina resultat inte så bra. Och medicinen har inte hjälpt mig ännu att sova bättre. Men! Idag har blodtrycket varit lägre. 132/80 och 127/82. 

Men kolesterolet är åt fanders och jag hoppas läkaren låter mig ta mitt förnuft till fånga och ändra om min diet istället för medicin. Men även kolesterolet kan stiga vid dålig sömn. Det behöver inte enbart vara kosten trots att jag vet att det är största orsaken. 

Men trots allt, kan det kännas lite surt, när det jag som cyklar till jobbet, nå, de senaste månaderna blev det inte mycket. Det är jag som äter mitt äpple och mandarin när andra tar bulla eller semlor på jobbet. Och jo, jag har ätit några godisar för mycket, några chokladbitar mer än annars....så det kan jag i alla fall skippa. Så jag kan göra bättre!

Jag kunde inte hejda mina tårar när min arbetskamrat, en kvinna jag jobbat med i 14 år nu, ringde mig, hon har ringt flera gånger och pratat med mig under dessa dagar när jag varit sjukledig. Min chef har också ringt nästan varje dag och det känns bra att han håller kontakten. Det gör mig mindre stressad, att få ha kontakt med någon från jobbet som berättar hur det går. 

Jag har övergått från "overnight oats" till den gröt som älsklingen kokar. För den är god!! Jag trodde aldrig man kunde få gröt så god! Vi har nu de större havregrynen och den ska kokas typ 17 minuter. I det blandar man en banan, solroskärnor och hampfrön. Och innan den äts sätter man blåbär och "peanut butter".  Jag trodde inte gröt kunde vara så gott!! 

Idag tog jag Finn på en längre promenad genom skogen, efter att jag städat. Och det kändes enormt skönt att promenera i regnet genom skogen, vi båda vara svart av lera efteråt. Det är en vacker skog, blåbärsris överallt. 

Lördag. ÄNTLIGEN har jag sovit! Vet inte hur många timmar, men jag vet att jag sovit mer än vanligt! Det är helt underbart! Mitt blodtryck imårse. 117/80, så det är ju helt normalt!! Så jag drog mig iväg till Mini Ball Pilates Workout på StudioZ. Det kändes bra, om än jag inte kan stå på ena knät. Men man får hitta på andra vinklar då. Blodtrycket är lite högre igen, men jag ska testa igen när maten, kaffet och vilan lagt sig.

Idag har Optima publicerat foton från dagen då jag fick stå som modell. Man kan verkligen se hur trött jag såg ut på fotot som togs före. Vilken förändring smink gör. Och ljusa kläder. Gå till Femmajeppis på Instagram och se på före/efter.

Sonhustrun tycker jag här liknar Eva Longoria 😃

Tom Kha Gai Soup

Den medicin jag tog i förrgår gjorde inte mycket. Jag sov int ändå. Kanske jag slumrade till något, men jag tror jag var vaken mestadels. Men jag ville inte stiga upp. För jag kände mig verkligen trött. Jag tror att klockan var över 10 när jag åt "overnight oats". Så det är negativt om medicinen gör morgonen mer tröttsam. Det behöver jag inte. Det börjar nog vara rekord nu hur dåligt jag sover. Det har inte hänt tidigare att det suttit i såhär länge.

Älsklingen har något virus i kroppen. Han har haft nackspärr och har känt sig lite febrig. Men är på bättringsvägen. 

Efter frukosten vilade jag igen. Dammsög lite ytligt, bara för att göra något som inte var stillasittande, åt lunch och vilade igen. Och for till gymmet vid halvfyra. Tränade försiktigt. Vill inte ge mig själv något allvarligt. Jag hör ju läkarens ord ringa i mina öron. Att jag måste vara extra försiktig med en pappa som dog i hjärtinfarkt vid 54 år och min mamma som haft blodpropp i benet två gånger. Så tills jag blir bättre, måste jag ta det lugnare.

Pappa var ju inte överviktig,  drack inte, rökte inte. Han dog på jobbet vid UPM, när han jobbade övertid. Det var en av de helger, när de hade stagnation och han var montör. 

Alla hans kärl som går till hjärtat var stockade. Om jag förstått det rätt. Och det pratades om att även om hjälpen kommit fram i tid, kan det ha varit svårt att rädda honom. Det sista han gjorde i sitt liv var att han tog de många trapporna upp, (jag kallar det tornet, eftersom det var ganska högt upp) när hissen var sönder. Hans jobbarkompis väntade på honom på marknivå, tills pappa skulle ringa att han kommit upp. Men han ringde aldrig....

...mammas propp i benet, kommer jag ihåg att hon fick på en bilresa till Sverige 2016, då hon var. Jag kommer inte ihåg om det var första gången. Det känns konstigt att tänka tillbaka på det.  Att hon befann sig på sjukhus i Sverige och att jag inte åkte dit. 

Väldigt hungrig när jag kom hem. Till middag gjorde vi Tom Kha Gai Soup. 

 

                                                              tom-kha-gai-soup-

Vi satte även nudlar i. Jamen så gott!!

Idag torsdag. Har inte sovit så bra ännu. Men åt en ordentlig tallrik med gröt när jag kom hem från laboratoriet. Imorgon får jag säkert svaren på det. Var på lunch till stan, Kabulistan, med en gode vän till oss. Resten av dagen har gått åt till att älsklingen kollat vad som hänt med tvättmaskinen. Det var inte värmebatteriet eller vad det nu heter, så vi får nog köpa ny. Nu ska vi inte krångla till det mer. Min man börjar få känningar av ryggskott. Den är hemsk, så jag hoppas det går över före det blir värre. 

Liten chock

Jag har aldrig tänkt att jag skulle vara en i mängden av alla dem som pratar om att de har högt blodtryck. Men nu ligger jag i samma grop som dem. Mitt blodtryck idag när läkaren testade var 140/96 vilket hon sa var för högt!

Man blir nog lite skärrad! Det hade jag inte räknat med! Så nu ska jag testa mitt blodtryck varje dag och se om det går ner. Sömnen och stressen har krånglat till det. 

Jag fick en medicin som inte känns bra alls! En medicin som ska få mig sömnig. Men egentligen är det en antidepressiv medicin, som även kan sänka blodtrycket. Så det är två flugor i en smäll. Jag vill verkligen inte ha nån medicin! De skrämmer mig! Men jag tror jag måste testa trots att det går mot min vilja.

"Vissa antidepressiva mediciner – en del mediciner mot depression (som mirtazapin) kan också hjälpa om du har sömnproblem, speciellt om du dragits med problemen länge. 

Jag måste ändra min livsstil på riktigt. Jag har varit väldigt slarvig! På torsdag ska jag till laboratoriet och blodprov som kolesterol, blodsocker, sköldkörtel med mera ska testas. Jag är redan rädd för vad dessa ska visa. Jag har inte precis ätit bra de senaste månaderna. Här är några av de saker jag måste ändra på. 

1. Jag älskar att äta Reissumies med Oivariini och Emmental ost varje morgon med kaffet. (Ca 573 kalorier.) Det blir första förändringen. Nu blir det "overnight oats" igen som gäller. Med blåbär och kanel. Jag är inte så förtjust i gröt. Men overnight oats går. (Ca 224 kalorier.)

2. Det andra jag måste ge upp är godiset. Jag är helt fast i godisträsket. Och det har nästan blivit som en sjukdom eftersom jag är besatt av det. Så jag måste nog göra en helomvändning och gå igenom några svåra dagar där jag får bli fri från sockerberoendet. 

3. Att sluta äta matlådor. Mina favoriter är "Tai Cube". Och de innehåller inte så mycket hälsosamt. Så nu ska jag verkligen på riktigt försöka äta mera grönsaker. Vi äter sällan gris och nötkött, men en hel del kyckling. Jag behöver ca 1500 kalorier/dag. 

4. Det sista jag måste komma ifrån, är det jag kräver efter middagen. Något sött. Där måste jag hitta något hälsosamt att tugga på. Att tugga på en morot är något jag måste prioritera.

Dimman lättar

När man är ledig och inte stressar så kommer man tillbaka till verkligheten. Så känner jag idag. Det är lite skrämmande när jag inser att jag de senaste veckorna varit i en konstig dimma. Men bara jag får några dagar ledigt så börjar jag komma tillbaks till den jag är. Skrämmande är det även att inse hur det påverkar alla och allt omkring mig. Men jag känner redan en gnutta ny energi, trots att jag inte har sovit så bra, men dimman är så verklig när man sover dåligt.

Jag måste börja träna och komma igång. När man är hemma rör man sig mindre, dessutom småäter man, och trots hundpromenader, får man inte det man behöver för att hålla sig i form och byxorna spänner bara mer och mer. Så det är något jag måste hitta tillbaka till! Jag känner att det skulle göra gott. 

En annan sak som är skrämmande när man är i denna dimma, att nu efteråt tänka tillbaka på de senaste dagarna och inte riktigt minnas och hur man varit väldigt disträ och inte varit så närvarande som jag annars är. I längden skulle detta påverka relationer på ett negativt sätt eftersom man är så i obalans. Så i helgen har jag känt att älsklingen och jag varit gladare. Om jag mår bra, mår han bra. Och tvärtom!

Så från och med nu måste jag göra allt annorlunda. Sluta stressa och andas. Gör det med positiv anda istället. Inte låta paniken komma över mig trots att jag ser allt jag borde hinna med. Men det är lättare sagt än gjort. När man väl är där på jobbet, tror jag man glömmer all sans och fortsätter som förr. Men jag kommer försöka göra allt bättre! 

Efter lunch idag for jag ut med hundarna en sväng i skogen. Efteråt satte vi oss i soffan och jag lyssnade via You tube till Sten Ekberg och de goda råd han ger. Men jag fick stänga ögonen och slumrade kanske till en stund mitt i hans förseläsningar. Resten av dagen har dessa lurviga legat i solskenet här inne på golvet.

Igår i kyrkan blev jag väldigt rörd av den predikan som prästen Jockum gjorde. Det var vår gudstjänstgrupp som stod på tur, så jag och älsklingen delade ut psalmböcker och älsklingen tog upp kollekten, medan jag hängde dop-löv för det barn som blivit döpt. 

Prästen pratade om visan "Fattig bonddräng" om hur fattige bonddrängen Alfred harvar, plöjer, strävar, sliter genom livet, super, inte orkar gå till kyrkan på söndagen....men att Gud sko ha tyckt Alfred var värdig himlen på grund av allt slit han gjort och att Gud tog emot honom för att få vila ut.

Folk smälter lite när de lyssnar till den visan, visst? För man känner sympati med Alfred. Men ack så fel det är! 

Det är inte Jesu budskap fortsätter prästen Jockum! Vi kan knoga på och vara hur duktiga som helst. Slita och streta. Men det är endast för Jesu nåds skull som vi får komma till himlen. Jesu nåd, som betyder Jesu godhet och kärlek. Vilket direkt visar på korset och vad han gjorde för oss.

Det var precis som att Gud där i kyrkan talade till mig och jag blev rörd till tårar. Var inte som Alfred som sliter för att känna sig duktig och tro sig vara värdig. Du är min och du behöver inte vara något mer.

Min farbror älskar att sjunga och jag tycker denna passar bra idag. Ni må tycka min musikstil svänger dit pepparn växer, men jag älskar all sorts musik.

Jerusalem

Vintern tillbaka

Förra natten sov jag inte så bra igen. Jag lade mig ner och var på väg in i sömnen när jag gjorde något konstigt ljud när jag kände mig torr i halsen och efter det piggnade jag till. Så jag vet inte hur jag sov eller om jag sov. Allting blir så dimmigt. Och jag har smått huvudvärk fram och tillbaka.

Det snöar idag. Det är kallt och blåsigt. Men jag tog Finn genom skogen och om man klär sig varmt, går det bra.

Finn och Spar, som hundvalpen heter nu, kommer bra överens för det mesta. De har ofta dragkamp sinsemellan och man ser ju att Finn låtsas, eftersom vi vet hur stark han är, ibland springer de runt bordet och jagar varann. Och hundvalpen vaknar mot morgonen, så det går som det ska. Inomhus händer lite olyckor ibland, men det går bättre och bättre.

Price tag

Torsdagsmorgon när jag steg upp mådde jag pyton av trötthet. Kände mig som en zombie ser ut. Huvudet värkte av för lite sömn. Jag hade inte sovit en blund. Jag är nu i samma onda spiral som jag varit tidigare. Hur trött jag än är, så somnar jag inte! Och nu har det pågått för länge. Så det blev sjukledighet i några dagar.

Jag har tänkt att jag inte känner mig stressad när jag far och sova. Men jag insåg kanske lite skillnad när jag igår for i säng. När jag skulle börja sova fanns ingen ångest insåg jag. Jag hade inte riktigt fattat att jag känner sånt. Nu skulle jag vara ledig fredag och jag kände liksom att, det spelar ingen roll om jag somnar eller inte, när jag inte behöver stiga upp tidigt och fara till jobbet. Jag sov ÄNTLIGEN några timmar och ni kan tro att det jublade inom mig. Men ändå har jag haft tungt huvud idag. Det tar tid att komma igen,

Ikväll gjorde jag middag för första gången på länge. Jag kan inte komma ihåg när jag senast gjort middag. Det har bara inte blivit av. Helt konstigt. Känns som att jag har varit i en dvala de senaste veckorna. Jag vet inte riktigt vad vi ätit ens de senaste veckorna. Minstingen hjälpte till med middagen ikväll, vilket var helt otroligt roligt. Vi gjorde fried rice. Med kyckling. Det blev riktigt gott!

Tröttheten

Oj vad trött jag är. Idag har jag varit lite rädd och undrat hur det kommer påverka min hälsa av att sova så lite som jag gör.

Men jag slutade iallafall halvtvå idag och for på ett väldigt annorlunda tillfälle. Jag och några andra fick förfrågan från Femma om vi ville ställa upp som "modeller" för kläder från Lindex och för att ge ett uppdrag till dem som studerar till modeassistent på Optima. Självklart tackade jag ja. Allt som utmanar mig säger jag ju ja till.

Så det blev snyggt hår fixat och sminkning på Femma. Diana tvättade håret och masserade in schampo och näring i håret och det är alltid skönt, men just idag kändes det helt otroligt avslappnande. Så skönt att jag nästan somnade där jag satt och blundade och knappt orkade prata. När hon fönade håret med varm luft var det helt underbart. Det kändes som när jag varit hos Asta på en skön ansiktsbehandling. Det har hänt där, att jag drar efter andan med en lite kort snarkning när jag håller på och somnar, och jag fnissar och ber om ursäkt. Som tur vet hon då att det hon gör, gör gott:)

Efter att håret fixats, blev det sminkning av Kati. Hon är superkvick och helt fantastiskt hur hon med några drag fick mina ögonlock att skimra. Hon fick sminkat bort de värsta trötthetstecknen.

Efter sminkning körde vi till Optima och några av de som studerar till modeassistenter fotograferade oss. Från Lindex hade valts en blommig byxdress åt mig. Lite annorlunda än vad jag annars har på mig. Senare får jag foton från själva foto-sessionen. 

Jag kom hem vid halvsex och åt middag. Det blev pasta med spenatpesto.

På fredag ska jag ta ledigt. Och bara vila.

Här är ett foto från alla som var med.

Ett steg närmre

Det blir bara värre. Inatt har Iran börjat kriga mot Israel. Kriget Ryssland för mot Ukraina ser man inget slut på. Knivdåd i Sydney med flera döda. En pappa skjuts till döds i Stockholm framför sin son. 

I vårt land skoljskutning. Det är sällan man får känna sig fri och glad här på jorden. Det är så många bedrövelser och vi kan inte blunda och inte bry oss om. Det är ju verkligheten. Inte på film.

Och det känns som att det är verkligen inte rätt tillfälle just nu att vårt land koncentrerar sig på så fel saker. Vi borde koncentrera oss på hur vi ska förbereda oss för det som kommer.

Det finns så många tecken i Bibeln om den sista tiden. Tidigare tyckte jag inte om när folk talade om sånt. Men nu har jag ju insett att det är sant.

‭Lukasevangeliet 21:9 B2000‬

[9] När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.« 

Självklart säger man då, jamen det har alltid varit krig. Och det är sant! Men se på jorden! Allt går åt fel håll. Jorden förstörs, pengar styr mer än nånsin, utseendet för en människa är så viktigt att man glömmer allt annat.... och kärnvapenkrig. Det har gått så långt att vissa som sitter vid makten skulle ta till kärnvapen och göra sig av med flera länder på jorden.

Så när man ser olika tecken som händer börjar man lägga ihop olika händelser....

"En sällsynt solförmörkelse ägde rum...." 

Läs på Svenska Yle : Solförmörkelse 

‭Lukasevangeliet 21:25 B2000‬

[25] Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 

‭Lukasevangeliet 21:29-31 B2000‬

[29] Han gav dem en liknelse: »Se på fikonträdet och alla andra träd. [30] När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. [31] På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. 

‭Lukasevangeliet 21:34-36 B2000‬

[34] Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen [35] som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. [36] Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.«

När jag läser att man inte ska låta livets bekymmer påverka en för mycket, och ifall man blir blind för det som är viktigt, så inser jag att jag gör det dagligen. Jag tror det jag behöver göra, för att må bra och känna att jag finns där för andra, är att ändra på min vardag. Det är bara jag som kan göra något åt det. Det är ingen som tvingar mig att jobba ihjäl mig. Jag väljer det själv. 

Mera hus...☹️

Det är skönt nu när värmen kommer. Måsarna har återvänt och fasanen har som sagt redan skrikit en tid. Imorse när jag eldade i vedpannan borde jag ha fotat, när de två måsarna satt, som de sitter varje år på granntantens fallfärdiga villatak och myste. Det finns några brädor på taket var de bygger sitt bo.

Och som vanligt de svarta kajorna som dyker ner skorstenen strax bredvid. Varje år är det exakt likadant. Så där satt de strax intill varandra både måsparet och kajorna med huvudena ihop. Kärlek på hög nivå.

Det är inte bara de som kommer och bygger bo här. Så småningom, kommer på en liten tomt strax bredvid, fyra parhus. Den gamla villatanten är ilsken. Hon skriver inte under!! Jag förstår henne! Denna plats är hennes. Trots att villan är fallfärdig, och livsfarlig, full med skräp, är det en väldigt känslosam plats. Här bodde hon med sin man, som dog alltför tidigt och hennes barn. Hennes utvecklingsstörda dotter, som hon bryr sig mest om i hela världen och hur lycklig hon var här. Hon lyser verkligen upp när hon berättar om livet från den goda tiden de bodde här. 

Vi har inte ännu träffat de som ska börja bygga här. Men det är ju redan förstört ändå, så spelar det någon roll. Här ska vi inte bo så länge till. Det blev inte som vi tänkt. Det har jag ju skrivit tidigare. När vi köpte huset, var det skog här, överallt! Det var därför vi köpte det. Det fanns inte ens vatten eller avlopp! Så vi har eget. 

Men nu har staden dragit hit allt. Kommer ni ihåg när jag berättade att de sågade ner våra träd, stal tomt av oss och for även iväg med våra träd.

Nu har nästan all skog skövlats och resten huggs ner också så fort nästa börjar bygga. På vår tomt står skogen självklart kvar. Det närmar ju sig tjugofem hem som byggts, byggs. Så småningom kommer vi se oss om efter något annat. Jag älskar själva huset vi byggt, men jag vill inte ha folk så nära. Det stör mig verkligen!! Cykelvägen som går strax utanför, är väldigt populär. Jag känner mig verkligen inte bekväm. Jag vill kunna sitta ute, utan att folk går förbi var och varannan minut. Sån är jag! 

I sommar ska vi försöka hinna och hitta energi att bygga bastun klar. Sen får vi fundera på fortsättning....

... idag gick jag och sonen genom skogen med hundarna. Jag trodde inte den lille skulle orka och var beredd på att bära honom. Men han var full av energi. Trots det, bar jag honom ibland, så att han inte jobbade för mycket. Väl hemma fick sig båda två en dusch. Nu sover de gott.

Dagarna bara springer iväg

På jobbet är det väldigt stressigt igen efter att påsken och strejken är över. Hemma går det olika. Hundvalpen gör bra ifrån sig vissa dagar, men ibland får han något i blicken och vill göra hyss.

I tisdags fick han sin vaccination hos Ursula. Hon tyckte han var väldigt social. Nu har även han ett pass och kan åka ut på resa. Det har ju även Finn. Men längst vad han har rest till är Esbo🙂

Fasanen skriker

Torsdag, fredag med övervakning.... det känns nog av det här. Idag har hundvalpen varit vild och velat bita i allt. Huhu...det kommer vara jobbiga månader framför, men man måste tänka att det kommer bli bra.

Jag kunde ju ha valt att ligga på en strand i Kanarieöarna istället för att ta en till hund. Det gör mig ganska bedrövad ibland när jag tänker på det. Jag var så nära att boka en resa.

Men nu är vi här och det finns ingen återvändo. Att det är fredag känns inte av. Jag är nervös av att älsklingen måste jobba hemifrån en tid framöver. Det kommer vara jobbigt ibland. 

Just nu sover Finn i min famn och valpen ligger bredvid. Så fort valpen vaknar gäller det att ta ut honom på kisspaus...

....solen lyser och det är väldigt vackert väder. Vi kan igen höra tjädern som vår-skriker. 

Lite skräckslagen

Det känns nästan som att jag är sjukledig, inte vinterledig. Dagarna är så konstiga. Jag sover inte mycket, eftersom jag vakar när vi försöker göra hundvalpen rumsren.

Förra natten varken kissade eller bajsade han inomhus, eftersom jag tog honom ut i rätt tid. Och om man inte håller ögonen på honom konstant under dagen, så hinner han kissa på golvet. Idag har vi lyckats ganska bra hittills. Bara en miss. Och belöningarna ges med glädje varje gång han kissar och bajsar utomhus.

Han är så liten. Trots att han är född på Nyårsdagen. Finn vet inte riktigt ännu hur han ska ta det. Ibland leker de, men ibland morrar han åt valpen. Han vill helst inte ligga nära honom och sova, men det händer ibland. Men jag har höga förväntningar på att de ska hitta varandra.

Idag tog jag Finn på en promenad genom skogen. Och jag tänkte under promenaden på vad vi gjort. Och jag kände mig skräckslagen. Jag tänkte på hur vi ska klara av att ha två hundar. Men känslan går över, när älsklingen säger att det kommer gå bra.

What just happened??

Denna kom vi hem med idag....oops we did it again... och nu har vi mycket jobb framöver.

Finn och vår hundvalp har samma pappa...