...kändes det nog idag hos frisören när jag sa att hon får klippa mitt hår kort. Men jag var fast besluten att rishögen måste åka. Min man, min mamma och min syster tyckte det ser helt bra ut. Det känns som att jag tappat en kilo hår. Det jag har kvar väger ingenting. Som Diana sa, som klippte mig, jag kommer nog att undra några gånger över vad jag har gjort, eftersom det är så ovant att ha så kort. Och jo, när jag tittar mig i spegeln, blir jag lite chockad av att se hur kort hår jag har och att jag har pannlugg som jag vet när jag senast haft. Jag hoppas dock att jag kommer trivas i kort. Nu måste jag inte lägga upp håret, utan det får hänga fritt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar