Köldproblem

Idag är det onsdag. Runt -10 grader Celsius därute. Det är vackert under dagen när solen tittar fram och den vita snön gör allt vitt och rent. 

I måndags var det ännu inte så kallt. Kanske runt -5. Det går bra att cykla på cykelbanan. Det är bra plogat. Så jag cyklade. Men min kropp satte stopp, för några dagar framåt när det är kallt. Min astma tål inte ansträngning i köld. I måndags fick jag inte tillräckligt luft när jag cyklade till och från jobbet. Kvällstid när jag cyklade hem, cyklade jag så lungt. Men jag flåsade och kippade efter andan.

När jag väl kom hem var jag totalt utmattad och hade en värk med tryck i mina lungor och det kändes som att de ville explodera. Självklart gjorde det mig skrämd. Så nu har jag inte vågat cykla resten av veckan. I lördags på gymmet, så sprang jag ju på löpbandet och det gick hur bra som helst.

 

Ännu följande dag kände jag mig lite utmattad. Sen natten till onsdag kom nästa problem. Jag sov dåligt. Och det kändes som att när jag äntligen somnat, ringde väckarklockan. Och jag var så arg! För jag var så trött! Jag var arg på kaffebryggaren, jag var arg på gröten som ska kokas och det tog för länge. Jag var arg för att avfallet luktade skit, ja, jag var så arg på allt! 

När älsklingen rastat Finn och kom in och vi satte oss ner och äta gröten, frågade han hur jag mådde och då började tårarna bränna bakom ögonlocken. Och när han insåg hur jobbigt jag hade det just då,  tvingade han mig i säng tillbaka. Jag försökte säga att det går inte. Jag kan inte lämna hem från jobbet, för att sova! Det låter ju helt vrickat. 

Men jag insåg att han hade rätt i allt det han sa. Precis som min chef sa. Att hälsan går nog före jobbet. Så jag somnade nog eftersom jag drömde. Vid tio steg jag upp och kände mig bättre. Så då åkte jag till jobbet. Jag var nog som i en dimma resten av dagen. Men jag blev riktigt ledsen att jag missade en god vän som var på jobbet, medan jag hade sovmorgon. En som jag lärt känna genom älsklingen. 

Ikväll fick jag reda på att minstingen som är i militära, hamnar kanske på ett år. Om det blir så, och han inte kan ändra det, blir han en undersergeant inom militärpolis. Det sko säkert vara bra för honom. Han skulle nog säkert bli som en ny kille med mer självförtroende. Men vi får se!