22.2.23

Köldproblem

Idag Ă€r det onsdag. Runt -10 grader Celsius dĂ€rute. Det Ă€r vackert under dagen nĂ€r solen tittar fram och den vita snön gör allt vitt och rent. 



I mÄndags var det Ànnu inte sÄ kallt. Kanske runt -5. Det gÄr bra att cykla pÄ cykelbanan. Det Àr bra plogat. SÄ jag cyklade. Men min kropp satte stopp, för nÄgra dagar framÄt nÀr det Àr kallt. Min astma tÄl inte anstrÀngning i köld. I mÄndags fick jag inte tillrÀckligt luft nÀr jag cyklade till och frÄn jobbet. KvÀllstid nÀr jag cyklade hem, cyklade jag sÄ lungt. Men jag flÄsade och kippade efter andan.

NÀr jag vÀl kom hem var jag totalt utmattad och hade en vÀrk med tryck i mina lungor och det kÀndes som att de ville explodera. SjÀlvklart gjorde det mig skrÀmd. SÄ nu har jag inte vÄgat cykla resten av veckan. I lördags pÄ gymmet, sÄ sprang jag ju pÄ löpbandet och det gick hur bra som helst.

 

Ännu följande dag kĂ€nde jag mig lite utmattad. Sen natten till onsdag kom nĂ€sta problem. Jag sov dĂ„ligt. Och det kĂ€ndes som att nĂ€r jag Ă€ntligen somnat, ringde vĂ€ckarklockan. Och jag var sĂ„ arg! För jag var sĂ„ trött! Jag var arg pĂ„ kaffebryggaren, jag var arg pĂ„ gröten som ska kokas och det tog för lĂ€nge. Jag var arg för att avfallet luktade skit, ja, jag var sĂ„ arg pĂ„ allt! 



NĂ€r Ă€lsklingen rastat Finn och kom in och vi satte oss ner och Ă€ta gröten, frĂ„gade han hur jag mĂ„dde och dĂ„ började tĂ„rarna brĂ€nna bakom ögonlocken. Och nĂ€r han insĂ„g hur jobbigt jag hade det just dĂ„,  tvingade han mig i sĂ€ng tillbaka. Jag försökte sĂ€ga att det gĂ„r inte. Jag kan inte lĂ€mna hem frĂ„n jobbet, för att sova! Det lĂ„ter ju helt vrickat. 

Men jag insĂ„g att han hade rĂ€tt i allt det han sa. Precis som min chef sa. Att hĂ€lsan gĂ„r nog före jobbet. SĂ„ jag somnade nog eftersom jag drömde. Vid tio steg jag upp och kĂ€nde mig bĂ€ttre. SĂ„ dĂ„ Ă„kte jag till jobbet. Jag var nog som i en dimma resten av dagen. Men jag blev riktigt ledsen att jag missade en god vĂ€n som var pĂ„ jobbet, medan jag hade sovmorgon. En som jag lĂ€rt kĂ€nna genom Ă€lsklingen. 

IkvÀll fick jag reda pÄ att minstingen som Àr i militÀra, hamnar kanske pÄ ett Är. Om det blir sÄ, och han inte kan Àndra det, blir han en undersergeant inom militÀrpolis. Det sko sÀkert vara bra för honom. Han skulle nog sÀkert bli som en ny kille med mer sjÀlvförtroende. Men vi fÄr se!