22.12.21

Lucka 22

Nu Ă€r det julledigt. Men julhelgen blir kort. Och nĂ€r man tror att den knappt kan bli kortare, inser man, att nĂ€sta Ă„r, Ă€r den Ă€nnu kortare. År 2025, dĂ„ blir den lite lĂ€ngre. Jag undrar om jag nĂ„nsin tidigare, varit sĂ„hĂ€r lugn pĂ„ nĂ„t sĂ€tt, jag har int klart julklapparna ens, men jag Ă€r inte sĂ„ nervös. Trots att jag inte ens vet vad jag ska köpa Ă€n.

Idag har jag jobbat bĂ„de pĂ„ stĂ€dsidan och pĂ„ lager. Vi fick julkaffe pĂ„ jobbet och blev bjudna pĂ„ morotskaka. NĂ€r jag tĂ€nker efter, var det inte sĂ„ mĂ„nga jag önskade god jul. 

En sak jag inte reagerar pÄ sÄdÀr annars, men som jag lÀmnade och le Ät idag, Àr en rolig sak, pÄ ett sÄdÀr löjligt sÀtt, men som inte gÄr att fÄ bort, som bara hÀnger med, Àr hur jag och en annan hÀlsar pÄ varann pÄ jobbet. Det började redan för mÄnga Är sen, före epoxy-allergins tid, att vi istÀllet för att sÀga hej, sÀger: "yellow". Och jag minns inte varifrÄn det började.
SĂ„ nĂ€r Jukka gĂ„r förbi, hör jag det. Yellow. Och jag svarar med samma. 


Det var vackert ute vid lunchtid nÀr solen visade sig. Och att imÄrse vakna till en vit vÀrld var fint nu nÀr julen kommer.




I lucka 22 finns denhÀr....