Det blev en lÄng dag igen. Jag har knappt varit hemma denna vecka. SÄ nog Àr det tur att det inte hÀnder sÄ ofta. Men nÀr det Àr mycket pÄ gÄng sÄ Àr det ofta samma tidpunkt.
Men helgen kommer emot och dÄ fÄr man vila.
Jag kom hem nio ikvÀll och har inte varit hemma sen tidig morgon. Det mÀrks att jag borde börja stÀda hÀr ocksÄ. Efter jobbet hÀmtade jag pojkarna. Hade lovat att vi skulle Ätminstone bowla pÄ sportlovet. SÄ jag hÀmtade dem och körde norrut, mot storstan. HalvvÀgs och plockade vi upp kusin Marianne som skulle komma med och bowla. Det Àr hon som slÀnger ivÀg klotet pÄ bilden.
Ni skulle se nÀr 12-Äringen slungar ivÀg sitt bowlingklot. Jag fattar inte hur han gör, men har har 'det'!Han ser precis ut som en proffessionell bowlare nÀr han slungar ivÀg klotet. Han brukar Àven fÄ flera Strike, men idag hade han otur. Som vanligt tar jag i för lite, eller om man ska vara Àrlig för mycket, sÄ jag blev sist. Marianne bjöd pÄ kaffe efterÄt, sÄ det var roligt att trÀffa folket dÀr.
IgÄr nÀr jag skulle börja sova, fick jag en klump av Ängest i halsen och den ville inte ge med sig, sÄ jag sova ganska dÄligt.
Det började med att jag betalade flera rĂ€kningar. Vilket jag ibland blir lite dyster av.Sen insĂ„g jag att pojkarnas sportlov Ă€r sĂ„ gott som över och de har inte fĂ„tt göra nĂ„got roligt alls. DendĂ€r kĂ€nslan av att vara en riktigt dĂ„lig mamma kom över mig och jag suckade djupt….
Men jag har en kÀnsla av att jag inte Àr ensam i vÀrlden med den kÀnslan.