Har just kommit hem frÄn jobbet. Vi var nÄgra stycken som jobbade övertid.
Vi ska nÀmligen börja laminera pÄ mÄndag och dÀrför mÄste vi hinna göra det klart sÄ lÄngt tills dess.
Det Àr igen riktigt kul pÄ jobbet trots att man trampar i klaveret ganska ofta. Men roligt blir det. VÄr arbetsledare har en suverÀn humor och Àr med och hjÀlper till vilket kÀnns sÄ bra. Man blir ödmjukt tacksam.
Han vÄgar reta oss och ge pikar. Men nÀr det Àr han som gör det, kÀnner man sig trygg ÀndÄ. Han Àr en genomgod Àrlig mÀnska med humor.
Att trampa i klaveret betyder att mista balansen i den hala bÄtformen. Dessutom lutar det ju. IgÄr tex kanade jag ner pÄ knÀna med en nice fart och en ung kille stod pÄ rÀtt stÀlle sÄ att det stoppade min fart. Men det Àr sÄna tillfÀllen som kommer överraskande som kÀnns bara som....aaagh!
DÄ Àr det att spela cool och bara fortsÀtta jobba som ingenting skulle ha hÀnt....
Nu nÀr jag Àr hemma Àr jag ensam! Alla barnen Àr pÄ vift....det Àr blÄsigt ute.
Till helgen ska man titta upp mot skyn om det Àr klart vÀder. DÄ kan man se meteorit-regn.




