15.1.23

Stum...

Jag lĂ€ser nyheterna minst en gĂ„ng per dag. Och varje gĂ„ng blir jag sĂ„ bestört över hur uselt allt Ă€r. Bilderna frĂ„n Ukraina Ă€r helt otroligt hemska!! Ukraina bara tar emot hela tiden, medan Ryssland stĂ„r orört. Jag hoppas dethĂ€r kriget snart Ă€r över. Vad har detta krig fört med sig till goda för Ryssland? Ingenting! Jag Ă€r helt stum! För jag förstĂ„r inte! 

Ryssland skulle ha haft all chans i vĂ€rlden att göra sitt land, sĂ„ eftertraktat för turister!  Men istĂ€llet fortsĂ€tter de att skrĂ€mma bort alla och göra folk sĂ„ arga pĂ„ dem, att ingen nĂ„nsin igen vill sĂ€tta sin fot dĂ€r. Jag kommer aldrig förstĂ„! Det Ă€r helt otroligt hur stort landet Ă€r! Och de bara förstör ju allt för sig sjĂ€lva!! Som sagt! Kommer aldrig att förstĂ„! Jag blir bara sĂ„ ledsen och stum.

Snart ska jag föra sonen tillbaka till tĂ„get. Sen drar han ivĂ€g till armĂ©n. Jag ber för honom varje kvĂ€ll, att han ska klara sig bra. Men det knyter ihop sig inom mig, nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ alla de oskyldiga pojkar som tvingas dra ut i krig för att en hemsk, hemsk, hemsk mĂ€nniska ges tillĂ„telse att lĂ„ta det ske!!! Vad har vi mĂ€nskor för fel??? Som lĂ„ter det ske!!! Jag ber Ă€ven för fred! Att Gud ska skydda vĂ„rt land. Jag brukar tĂ€nka mig att Gud skyddar vĂ„rt land, med Ă€nglar som stĂ„r hand i hand som ett stĂ€ngsel runt hela vĂ„rt land. Och att i luften flyger Ă€nglar ovanför och skyddar oss. 

Hoppas nu dÄ att sonen blir fri frÄn hans flunssa. SÄ att han orkar med alla uppdragen.