Som jag redan Àven skrivit tidigare, Àr det mÄnga kvadratmetrar staden tog av oss, för att bredda vÀgen, nÀr de kunde ha gÄtt metervist in pÄ andra sidan, som bara Àr skog, och Àgs av staden.
Och sedan dess har all skog huggits ner, som omringat oss och gjort stÀllet öppet och fult. Och nya vÀgar överallt.
Och vi har fÄtt ett hus pÄ ena sidan av oss och tre parhus pÄ den andra. Och idag ser jag en liten annons pÄ Aktias fastighetsförmedling om att Jake bygg, ska pÄ en liten, liten liiiiten tomt bredvid oss, inte lÀgga tvÄ parhus, men fem smÄhus! Jag tappar tungan.
Det har blivit rena rama cirkusen i dethÀr omrÄdet. För att inte snacka om cykelvÀgen utanför vÄrt hus, dÀr hundratals mÀnskor kommer förbi varje vecka. Och dendÀr bilvÀgen som gÄr utanför vÄrt köksfönster. Men som Àlsklingen sÀger, det lönar sig int att vara stressad, för det Àr int vÀrt att lÀgga energi pÄ sÄnt vi int kan göra nÄt Ät.
NÀsta hus vi bygger, om vi fÄr leva och vara friska, vill jag ska vara pÄ det naturnÀra stÀlle vi drömde dethÀr sko bli.
NÄ, nu har jag promenerat och rensat bort dÄliga tankar. Nu ska jag jobba lite igen.