Wedding Bootcamp

Okej. Så min dotter och min sons flickvän hämtade mig idag halvtolv. Jag skulle ha min väska packad och skulle skippa lunchen. Dottern slängde en t-shirt till mig som jag skulle sätta på mig.

De satte ögonbindel för mina ögon och vi körde iväg. Men på hungrig mage, kurvig väg, hamnade jag att ta av mig den. Det gick inte. Jag blev åksjuk. Jag fick ta av mig den och det blev genast bättre.

Så vi kom fram till Merilä. Där vi ska ha vårt bröllop. Men idag var det min s.k möhippa. Aldrig kunde jag tro att jag denna dag skulle bli så älskad och omhändertagen!!

Vi skulle ner till brasrummet invid bastun. Där stod resten av gänget på rad i armékläder. En bootcamp! Och vad de hade dukat där. Det var verkligen en storartad härlig buffé!! Jag blev utklädd till nån slags befälhavare. Och målet var att sätta mig i högre rang än älsklingen. Om jag klarade alla mål, skulle jag bli amiral.

Vi åt allesammans med god atit! Efter middagen börja de med en lek var jag skulle gissa vilket av paketen kom från vem. Tänk att de alla köpt en present till mig!!😌

Jag gissade ganska rätt, och vissa var ju uppenbara, med det tog mig en tid att tänka. Roligt var det!!

När den leken var klar skulle jag kasta pilbågar. I ballonger. Syrrans alldeles egen påhittiga grej. Hon hade markerat ballongerna 1-5 och lagt olika saker i dem och blåst upp. Den sista skulle då ha min framtid med Jim. Så jag började på.

Jag hittade godsaker i ballongerna och i den sista fanns en chokladstång, och i den var ju fötstås den som heter JIM. Smart game!!

Efter middagen och lekarna gjorde vi en hajk. Dottern hade bemödat sig att gå leden dagen innan men några kompisar!
Strongt gjort av henne! Jag skulle under vandringen hitta en del växter och vi hitta alla vi kunde.

När vandringen var klar, så pausade vi en liten stund och drog iväg till nästa lek. Vi gick mot parkeringen. Och bland träden ser jag någon som väntar. Blev lite paff. Hade inte väntat mig att nån skulle vara där.
När jag närmar mig och de andra fnittrar åt min nykomna skräck ser jag att det är...aaaa....kusinen Isabella!!😁 Men jaaa!! Nu blir det tungt visste jag genast! Isabella är stark och nu skulle vi få ge järnet!
Det blev crossfit med olika punkter. Har inga foton, men jag vet det finns några iallafall. Här när vi redan gjort våra träningar.

Så efter dethär blev det bastu och bad. Jag vågade mig inte i havet. Helt enkelt för kallt!!🥶

Efter bastubad och vi ställt oss klara åkte vi på middag till Fäboda.

Efter allt det roliga som hänt under dagen hade klockan gått så fort att det var dags att avsluta. Jag känner mig så glad och lycklig! Tänk att jag har en så underbar familj omkring mig. Jag kommer aldrig att glömma hur väl de tog hand om mig denna dag och den kärlek alla utstrålade till mig. Jag är så tacksam!! 

The most important week!

Andra veckan av semestern har gått! Så nu är det 4 veckor kvar. Och hastigt går det!

Nu kommer den viktigaste veckan i Jims och mitt liv såhär långt!
Vi har varit tillsammans i snart 8 år. Det känns ju inte alls som vi sko ha varit tillsammans så länge! Och tiden går ju fort. Men mest beror det nog på att han jobbat en hel del utomlands.

Vi träffades på jobbet på hösten 2011. Då var jag lite upp och ner, hade nog gett upp med att tro att det fanns nåt som faktiskt heter kärlek.
Det var bara bullshit tänkte jag.

Men till min lycka! började denhär kaptenen visa intresse för mig. Jag hade redan stålsatt mig och var så inställd på att jag int sko ha nån kar! Jag tyckte Jim va snäll, enormt manlig och vilken gentleman! och så tyckte jag ju han va cool! Han var ju en kapten😁

Det började med att jag och min jobbarkompis började umgås med killarna från båten på en drink, middag nånstans eller barbecue.
Men mer och mer började han och jag träffas över en kopp kaffe och han träffade mina barn, och jag kommer ihåg att jag nervöst önskade att de skulle visa sin bästa sida.
Jag hade ju stor respekt för honom och ville visa min duktigare sida i mitt s.a.s kaotiska liv.

En kväll några veckor senare bjöd han mig på café, då kände jag på mig, att nu kommer nog nåt att ske.
Så det var han som tog första steget. Jag tror inte jag skulle ha vågat.
Vi kom överens den kvällen att vi skulle spendera den kommande helgen tillsammans och se vart det leder.

Efter café-besöket körde han mig hem och vi tog en promenad. Där hände den första kyssen, på vår promenad i den mörka höstkvällen längs med cykelbanan.

Efter den helgen som kom, var jag fast! Vilken underbar kärlek han gav mig! Och ännu 7 år senare har jag fjärilar och lyckorus i magen att han är min!
Jag älskar honom så mycket!!❤

2017

http://www.locustandhoneyphotography.com/

Han åkte hem vid jul den gången. Och bad mig komma till USA! Jag till USA!! Han tog mig verkligen med storm! Han bokade min resa och på nyårsaftonen landade jag i New York. Jag som inte ens rest utanför Norden tidigare. Ni kan tänka er hur omtumlande det var. Jag måste ju ha varit tafatt och bara häpen. USA är ju så otroligt ställe och så var han!! Jag var nog på rosa moln!

Jag hade nog tur som träffade honom. Jag är säker på att han var planerad för mig. Han kom på rätt tidpunkt in i mitt liv. Och jag är även säker på att han räddade mig från mycket elände. Jag tror han såg vem jag var. Idag märker han på mig, redan före jag märker det själv, om det är nåt som bekymrar mig.

Men, som alla relationer, så har även vi haft en berg och dalbana. Han kom in i en relation med mig och mina fyra barn. Han, som var van att ha det tyst och lungt omkring sig.

Nog måste han ju ofta ha tänkt och grubblat över vad han riktigt har satt sig in i. Förstås tog det ju några år innan vi flyttade på riktigt tillsammans. I december 2014 flyttade vi in till denns lägenhet tillsammans.

Och vi började även bygga ett eget hus. Det var hans dröm! Att bygga ett eget hus. Men även då jobbade han utomlands ibland. Så husbyggandet pågår ännu. Men det är inte så mycket jobb kvar. Nu har han varit hemma ett år. Och startat eget. Så jag hoppas ju att han inte behöver resa utomlands och jobba igen.

Och visst har vi även haft det jobbigt och varit på väg att ge upp. Men på nåt sätt har vi kommit över alla hinder. Om man älskar nån mycket och inte kan tänka sig ett liv utan den andra, då kämpar man trots svårigheter och olikheter. Oftast så är det ju en osäkerhet och rädsla som gör en relation känslig.

Jag vill tro att vi har kommit över de värsta hindren och nu känns det som att vi har det bättre och är lyckligare och tryggare med varann. Men man behöver säkert ha med och motgångar för det sägs ju att man då uppskattar medgångarna så mycket mera.

Det blev ett långt inlägg, men jag skriver för att även ge mig själv en återblick denna viktiga vecka och för att få mig att inse hur långt vi kommit på vår väg tillsammans och att vi är redo att ta nästa steg. Jag önskar och ber att vår framtid ska få vara ljus och vacker och att vi ska få vara friska❤

Idag ska jag på nåt sätt bli överraskad av min dotter och jag vet int vem, men jag ser fram emot det med spänning!😁
Ni får läsa om det i ett nytt inlägg🤗