NÀr vi köpte huset, var det ett lungt stÀlle, obebodd kan man sÀga. De nÀrmaste Ären, kommer det enda vi hör, vara husbyggande och med alla verktyg och maskiner det innebÀr. Och om det kommer att komma 50-70 hus dit, det oljud som kommer vara hÀr?!? DÄ blir det rena rama storstan. Helt tvÀrtemot vad vi ville ha!!
Och den nya vÀgen intill huset som staden byggt?? DÀr kommer dagligen bilar och kör igenom, TROTS!! att det Àr cykelvÀg!! Vi har ögon pÄ oss frÄn alla hÄll och det Àr nÄt vi INTE ville ha, medan staden tyckte att vi vinner pÄ lotto! Vilket dumt uttryck!!!
Det vi ville ha, var ett hus, pÄ ett lungt, fridfullt omrÄde. SÄ vi fÄr nog bygga klart dethÀr, sÀlja det och glömma Jakobstad och bygga hus nÄnstans vi vet med sÀkerhet vi fÄr vara ifred! Men den dagen, kommer jag att storgrÄta, för dethÀr huset har vi byggt med egna hÀnder i blod, svett och tÄrar och förstÄs glÀdje dÀremellan.
IgÄrkvÀll dock, fick vi kÀnna glÀdje istÀllet, nÀr vi for till mammas, firade venetiansk dÀr. Vi grillade. TrÀffade glada mÀnskor. Jag hade raketer och smÀllare som vanligt, för jag gillar det. IgÄr hade jag ganska trÄkiga smÀllare dock.
Jag cyklade Àven en svÀng till min mosters, för jag ville se min kusin, som fÄtt sin förstfödda.
Det var sÄ hÀrligt nÀr jag cyklade in pÄ gÄrdsplanen! Jag fick en Äterblick till nÀr jag var liten. PÄ samma sÀtt och stÀlle parkerade jag min cykel, och gick in i huset pÄ samma stÀlle. Och jag kom plötsligt ihÄg, med en förtjusning och överraskning, att jag ofta drömmer, om dethÀr. Att jag gÄr in i huset, som jag sÄ ofta gjorde nÀr jag var liten, precis som jag gjorde igÄr. Nog Àr det ju hÀrligt att fÄ kÀnna igen sig, frÄn nÀr man var ett litet barn!!
...trĂ€ffade min moster och hennes man och flera av kusinerna. Fick se min kusins nyfödda bebis, som var sĂ„ söt! Det blev en snabbvisit, man vill ju vara försiktig i dessa tider. Ăven hennes Ă€ldre syster har en nyfödd. De Ă€r sĂ„ smĂ„ dessa knyten!❤
Det hÀnder mycket. Min son som skulle övernatta igÄr hos en kompis, de spelar data-spel nÀr de trÀffas. DÀremellan gick de den korta vÀgen för att bestÀlla mat frÄn Korv-Görans. NÄnstans pÄ vÀgen var det ett elÀndigt huligan-gÀng, Jakobstad igen, dÀr det tydligt finns en massa huliganer numera.
Varför förÀldrarna inte vet om hur deras barn beter sig, förstÄr jag ju inte, men nÄn frÄn gÀnget kastar en större smÀllare, sÄ att den landar precis vid min son och smÀller. Det piper i öronen, ett annat gÀng i nÀrheten, skriker till huliganerna och försöker förstÄ vad som hÀnder. Det blev en hel del verbala svordomar.
Sonen fÄr huvudvÀrk, kommer hem. Jag ser pÄ honom hur tagen och förskrÀckt han Àr. Han Àr blek. Han har svÄrt att svÀlja och hÄlla masken. Och dÄ vet jag att det var en ordentlig smÀll. Jag kramar honom nÄgra gÄnger....frÄgar hur det kÀnns, sÀger att han mÄste sÀga till, om det börjar kÀnnas konstigt nÄnstans. Han sover gott, tror jag iallafall. PÄ morgonen Àr han nog i gott skick iallafall. Inga brÀnnskador eller tinnitus....
...idag, söndag. FortsÀtter jobba pÄ huset. Fixar golvlistarna. Försöker fixa det som jag inte var nöjd med. Dottern ringer, hon lÄter förkyld, men inser att hon grÄter. Hon har hittat hennes Àlskade katt, vid sidan av vÀgen, överkörd och död. Inga yttre skador, lite blod i örat, tyder pÄ inre blödning....
...dottern och hennes kompis, kommer hit. Vi bygger en liten en trÀlÄda. GrÀver en grop och begraver den söta katten i vÄr lilla skog. Dottern Àr röd i ögonen av att ha grÄtit mycket....jag plockar ihop en bukett av blÄklockar, den satte hon sen pÄ gravplatsen....
....det har varit en kÀnslosam helg....
IgÄrkvÀll dock, fick vi kÀnna glÀdje istÀllet, nÀr vi for till mammas, firade venetiansk dÀr. Vi grillade. TrÀffade glada mÀnskor. Jag hade raketer och smÀllare som vanligt, för jag gillar det. IgÄr hade jag ganska trÄkiga smÀllare dock.
Jag cyklade Àven en svÀng till min mosters, för jag ville se min kusin, som fÄtt sin förstfödda.
Det var sÄ hÀrligt nÀr jag cyklade in pÄ gÄrdsplanen! Jag fick en Äterblick till nÀr jag var liten. PÄ samma sÀtt och stÀlle parkerade jag min cykel, och gick in i huset pÄ samma stÀlle. Och jag kom plötsligt ihÄg, med en förtjusning och överraskning, att jag ofta drömmer, om dethÀr. Att jag gÄr in i huset, som jag sÄ ofta gjorde nÀr jag var liten, precis som jag gjorde igÄr. Nog Àr det ju hÀrligt att fÄ kÀnna igen sig, frÄn nÀr man var ett litet barn!!
Det hÀnder mycket. Min son som skulle övernatta igÄr hos en kompis, de spelar data-spel nÀr de trÀffas. DÀremellan gick de den korta vÀgen för att bestÀlla mat frÄn Korv-Görans. NÄnstans pÄ vÀgen var det ett elÀndigt huligan-gÀng, Jakobstad igen, dÀr det tydligt finns en massa huliganer numera.
Varför förÀldrarna inte vet om hur deras barn beter sig, förstÄr jag ju inte, men nÄn frÄn gÀnget kastar en större smÀllare, sÄ att den landar precis vid min son och smÀller. Det piper i öronen, ett annat gÀng i nÀrheten, skriker till huliganerna och försöker förstÄ vad som hÀnder. Det blev en hel del verbala svordomar.
Sonen fÄr huvudvÀrk, kommer hem. Jag ser pÄ honom hur tagen och förskrÀckt han Àr. Han Àr blek. Han har svÄrt att svÀlja och hÄlla masken. Och dÄ vet jag att det var en ordentlig smÀll. Jag kramar honom nÄgra gÄnger....frÄgar hur det kÀnns, sÀger att han mÄste sÀga till, om det börjar kÀnnas konstigt nÄnstans. Han sover gott, tror jag iallafall. PÄ morgonen Àr han nog i gott skick iallafall. Inga brÀnnskador eller tinnitus....
...idag, söndag. FortsÀtter jobba pÄ huset. Fixar golvlistarna. Försöker fixa det som jag inte var nöjd med. Dottern ringer, hon lÄter förkyld, men inser att hon grÄter. Hon har hittat hennes Àlskade katt, vid sidan av vÀgen, överkörd och död. Inga yttre skador, lite blod i örat, tyder pÄ inre blödning....
...dottern och hennes kompis, kommer hit. Vi bygger en liten en trÀlÄda. GrÀver en grop och begraver den söta katten i vÄr lilla skog. Dottern Àr röd i ögonen av att ha grÄtit mycket....jag plockar ihop en bukett av blÄklockar, den satte hon sen pÄ gravplatsen....
....det har varit en kÀnslosam helg....
