NÀr jag hör om andra mÀnskor, som lider av sjukdom eller genomgÄr hjÀrt-transplantationer med mera, skÀms jag varje gÄng dÄ jag inser, hur mycket jag gnÀller. Det Àr mÀnskligt, jag vet, men jag hoppas jag skulle lÀra mig vara tacksam.
Min kusin har just fÄtt nya lungor. Jag kÀnner henne inte sÄ bra, men kan ni tÀnka er, att era lungor Àr sÄ dÄliga, att ni mÄst fÄ nya. Hur tungt det mÄste ha varit att andas. Min kusin har inte levt pÄ nÄt sÀtt som gjort att nya lungor behövdes, utan det Àr nÄn sjukdom hon haft. En annan kusin fick ju nytt hjÀrta för nÄgra Är sen, hon föddes med hjÀrtfel. Kommer aldrig att förstÄ hur hon kÀmpat och fortfarande mÄste kÀmpa.
Sen har jag en bekant, som tog vaccin för över 10Är sedan. Mot stelkramp. Hon hade aldrig reagerat tidigare pÄ nÄ vaccin, men dendÀr gÄngen för 10 Är sen, hÀnde nÄt, sÄ att hon idag har ett förstört immunförsvar och har drabbats av nÄgot som tagit det mesta av hennes ork. Det som gör mig arg över det, Àr att ingen tar pÄ sig skulden, för att nÀr det kommer till vaccinerig av olika saker, sÄ ska det tystas ner. SÄ hon har fÄtt klara sig pÄ egen hand utan ekonomiskt stöd. Det Àr sÄ fel! Och var fÄr hon dÄ stöd, de dagar nÀr hon inte kunnat jobba? Ni kan ju tÀnka er hur corona pÄverkat henne. Om man inte har nÄt immunförsvar....
...det var inte det jag sko berÀtta, nÀr jag började meningen med att jag skÀms över mina egna klago-ord, utan imÄrse, nÀr jag cyklade till jobbet, var det inte plogat, sÄ det gick i snigelfart och cykeln Äkte hit och dit i snösörjan, likadant pÄ hemvÀgen.
Och blev ju förstÄs försenad till jobbet. Men dÀr under cykeluren imÄrse, nÀr jag kunde ha varit sur och bitter pÄ snön och dÄlig sömn, sÄ tÀnkte jag, att tack gode Gud att jag fÄtt vakna och att jag fÄr leva i ett detta land med denna hÀrliga snö, som dekorerar naturen sÄ underbart.
Det finns tvÄ snögubbar lÀngs med vÀgen som nÄn byggt. Bara jag sko ha mer tid, sko jag fota de charmiga snögubbarna. Sen hÀnger en smiley mitt i stan. Och första gÄngen jag sÄg den drog jag faktist pÄ mig ett smile. MÄste fota den oxÄ.
Min mamma bandade till Whatzapp en dag, lÄtar frÄn en kassett, som jag sjöng med min pappa nÀr vi var barn. Man blir helt sentimental nÀr jag tÀnker tillbaka pÄ den tiden nÀr vi sjöng och pappa spelade.
