Om det Àr hösten med mörkret och kylan, eller mÄnen som fÄtt mig att kÀnna mig trött och elÀndig denna vecka kan jag inte lÀgga fingret pÄ. PÄ jobbet Àr det ju ÀndÄ inte sÄ stressigt. Men hela jag kÀnns bara sÄ omotiverad. Jag sko allra helst ligga och mysa i vÀrmen under en filt.
IgÄr var jag pÄ astma uppföljning för andra gÄngen. Det Àr ett Är sen senast. Man gör blÄstesten, fÄr en kurva som ger resultat och nu ska jag i tvÄ veckor göra blÄstest och sen skicka in resultaten. SÄ fÄse.
IgĂ„rkvĂ€ll jobbade vi till halvelva pĂ„ bastubygget och stĂ€llde iordning. För imĂ„rse klockan sju kom Jakobe med betong och en herreman som drog ut det. Han var duktig hade vi hört, sĂ„ dĂ€rför kontaktade jag honom. Ălsklingens finska Ă€r: Kiitos och Ole hyvĂ€, sĂ„ det blev jag som ringde.
Men petnoga var herrmannen. SÄ petnoga, med alla frÄgor. Och finsksprÄkig. Vilket fick mig redan dagar innan nervös. För han frÄgade frÄgor med ganska bestÀmd röst och var krÀvande. Och jag hade svÄrt att svara ordentligt. Efter att ha talat med honom, bestÀllde jag betong.
Det var lite spÀnning i mig under processen nÀr cementbilen och han kom, med att fÄ allt att löpa smidigt. Betong lÀr ju inte vÀnta ifall nÄt gÄr fel. Jag hade bestÀllt mer betong Àn vad som rÀknades, men det blev ÀndÄ ca 5 skottkÀrror att mocka, vilket jag inte hade nÄt emot, men ÀndÄ stressen. Ifall man hamnar och bestÀlla mer, sÄ blir det dyrt.
SĂ„ nĂ€r jag Ă„kte till jobbet vid tio, var jag helt pĂ„ botten, helt energilös. Jag kunde inte slappna av. Ălsklingen stannade hemma och hjĂ€lpte herremannen. Som tur kom vi fram till att han kunde engelska ganska bra. Allt hade gĂ„tt bra och nu har vi plast pĂ„ betonggolvet.
FredagkvÀll till Àra Ät vi pizza och vilken skön kÀnsla med Netflix och serien Travelers som avslut.
