6.12.13

SjÀlvstÀndighetsdagen

Julfesten gick lungt förbi igĂ„r och en fin kvĂ€ll med mina snĂ€lla rara arbetskompisar. Med dem kan man kĂ€nna sig accepterad och trygg. Ingen av dem sprider negativ anda. Det Ă€r en fin kĂ€nsla nĂ€r man kĂ€nner att arbetskompisarna bryr sig om en och att de kĂ€nner att man bryr sig om dem. 
Jag Àr lycklig att ha sÄ rara mÀnskor omkring mig. De kÀnner mig och vet var de har mig vilket gör att de kan slappna av och vara sig sjÀlva och tvÀrtom.
Vad Àr vÀl bÀttre Àn att fÄ sitta en kvÀll och fÄ skratta:) Det Àr den bÀsta medicinen i vÀrlden.
Jag har haft de bĂ€sta mĂ€nskorna omkring de senaste tvĂ„ Ă„ren. 
De har hjÀlpt mig att bli ödmjuk igen och tagit mig ur mycket elÀnde.
För bara 2,5 Är sen var jag ett kaos kan man lungt sÀga...
Senare igÄrkvÀll trÀffade jag min kÀra lillebror och fick umgÄs med honom.

Lucian kom med hÄriga ben:

Dottern kom tryggt hem igĂ„rkvĂ€ll. 
SjÀlvstÀndighetsdagen idag. Vi tog en lÄng walk till stan jag och tonÄringarna och det tog oss typ en och en halvtimme.
HÀrligt med mycket snö...