Till kirurgiska avdelningen pÄ Vasa Centralsjukhus ger jag full poÀng. Allt de gjorde för mig, var sÄ oerhört bra och jag Àr sÄ tacksam. Det kommer och gÄr patienter dagligen, med olika allvarliga Äkommor. Det fanns nog mÄnga som sÀkert hade det mycket svÄrare Àn jag, men den tid de lÀgger pÄ att se till att man mÄr bra, vÀnligheten och den hjÀlp jag fick var ju helt suverÀnt bra.
Natten till lördag, efter att de tagit bort gallstenen, kom en sjuksköterska in till rummet med jÀmna mellanrum och kollade att allt var okej. Det hör troligtvis till efter ingrepp, men jag kÀnde mig sÄ bra omhÀndertagen. NÀr jag tÀnker tillbaka till natten före, den natten nÀr jag spydde och vÀrken inte ville ge med sig trots stark vÀrkmedicin som jag tror hette Oxynorm, och jag fick ringa pÄ sÀkert vid fyra olika tillfÀllen, var jag lite skamsen, men ÀndÄ var nattsköterskan lika omtÀnksam varje gÄng.
Att man fick duscha och fÄ ny pyjamas varje morgon uppskattade jag enormt mycket. Jag kan inte rÀkna alla de blodprov som tagits, flera gÄnger om dagen. Det var flera blodprov som var för höga. Och de steg varje gÄng nytt blodprov blev taget. NÀr man normalt fÄr svar pÄ blodprov, lÀser du det pÄ en sida. Nu finns blodprov som tagits enbart i Vasa pÄ sju sidor lÄnga.
Blodprovet som togs samma dag jag skulle Äka hem, var helt bra plötsligt. Jag tycker det ju Àr helt fantastiskt hur kroppen fungerar och reagerar. Men vilken vetenskap! De mÄnga olika blodproven, med alla olika namn. Kroppen har miljontals uppgifter och nÄgot fallerar pÄverkar det mycket annat.
Jag mÄr ju bÀttre, men det kÀnns i magen som jag skulle ha gjort en hÄrd core workout sÄ jag Àr alldeles öm. Och Ànnu utan energi. Eftersom jag fortfarande kÀnner av ett tryck i magen, kÀnns det bÀst att ligga ner.
