Some kind of Hero

Snö på första dagen i Juni.

Det är fart på jobbet nu. Igår städade och planerade febrilt för att få en ledig hyllplan till båten som kommer på måndag. Jag lyckades. 

Nu har jag hamnat i den onda cirkeln att jag är så trött efter jobbet, promenaden med Finn, och middagen att jag halvsover i soffan helt utmattad.

Idag städade jag så gott som hela dagen i produktionen. Det är jädra kaos. Mattknvivar, mattknivsblad, måttband, damm, slippapper, mera damm, corecell-bitar, skräp, sladdar, kablar, träbitar, ja, allt och mycket mer därtill ligger helt oorganiserat på hyllorna och på borden, på golvet. Jag undrar hur kan det bli såhär!

Imorse slog jag i knät så hårt att jag slog upp ett sår. Och knät värker. Ni vet dendär känslan. Knät börjar kännas stelt och man vill inte gärna kröka på det för mycket.

Jag jobbade övertid. Dammsugade den sista timmen. Sen satte jag mig på cykeln och sko cykla hem. Men mitt knä tyckte inte alls om att bli krökt. 

Så jag tänkte att neheej! Nu får det räcka!! 

Sådär förbaskat duktig behöver jag inte vara. Jag springer benen av mig på jobbet, far fram som en tornado ibland, så just i den stunden, så fick jag tillräckligt. Så jag ringde älsklingen och han kom och hämtade mig. 

Lite skön musik på det!