8.10.23

Gangway

Helgens vĂ€der har varit rĂ„tt, grĂ„tt och vĂ„tt. IgĂ„r, lördag, blĂ„ste det hĂ„rda vindar. Imorse vaknade vi till blötsnö. Men vi befann oss mest pĂ„ insidan, förutom nĂ€r vi tog Finn pĂ„ promenad. Och gjorde pizza i pizzaugnen. 

Snön imorse 

Äter pancakesđŸ„žoch Finn ligger hĂ€r med huvudet pĂ„ mina fötter....


Sonen har varit hemma i helgen och idag Äker han tillbaka till militÀren. Han kommer civil 14 december. DÄ har han varit nÀstan ett Är.

Imorgon far jag till jobbet igen och jag hoppas det kĂ€nns bĂ€ttre. Förra veckan var verkligen inte lĂ€tt. Inte fel pĂ„ jobbet kanske, utan kanske pĂ„ mig. Kanske jag reagerar negativt pĂ„ sĂ„nt, som inte annars stör mig pĂ„. Om det fortsĂ€tter likadant, med mitt dĂ„liga sinne, dĂ„ klarar jag det inte lĂ€nge, tror jag. Det kĂ€nns sĂ„! Det kanske jag reagerar mest kritiskt pĂ„ just nu, Ă€r nĂ€r det kĂ€nns som att ingen bryr sig. 



Folk tar saker, saldot stÀmmer inte. SÄ jag blir lite likadan. Jag ger upp liksom. I december nÀr vi inventerar, tills dess fÄr det kanske vara som det Àr just nu. Varför ska jag rÀtta till saldot innan inventeringen, sÄ att det ser ut som att alla Àr sÄ duktiga att skriva ut saker? Men, sÄ har det alltid varit. SÄ varför reagera nu sÄ frustrerat?



Sen en annan sak som jag verkligen blir nervös och frustrerad pĂ„, Ă€r nĂ€r man ensam och som kvinna, med mindre fysisk styrka, ska klara av sĂ„dant som man borde klara, men fysiskt Ă€r omöjligt. Det gör mig arg. AlltsĂ„ jag blir arg pĂ„ mig sjĂ€lv! SĂ„ jag tar i med all kraft och lite till, jag Ă€r sĂ„ envis! 



Sen Ă€r det saker borta,  som jag borde veta var finns, trots att jag inte sett saken alls. Eller nĂ€r nĂ„gon frĂ„gar om nĂ„t, som jag borde veta hur ser ut, trots att jag inte har nĂ„n aning om vad det Ă€r. Jag kan inte veta hur en pinne ser ut som ska höra till nĂ„n gangway door eller ditĂ„t. Jag vet inte, eftersom jag inte Ă€r bĂ„tbyggare och har aldrig varit. Dessutom Ă€r det olika pĂ„ alla bĂ„tar...förstĂ„r ni min frustration eller inte? Eller Ă€r det bara jag som överreagerar?




Men i slutĂ€ndan, allt jag gör, hör till vad jag ska göra! NĂ€r man jobbar var jag jobbar! SĂ„ varför gnĂ€ller jag?! Det blir nog bra! 

 











kl. Inga kommentarer:
Prenumerera pÄ: InlÀgg (Atom)