IgÄr fyllde Àlsklingens syster 50Är. SÄ vi sÀnde en fin blombukett till henne. Det grÀmer mig att vi inte storfirade henne nÀr vi var dÀr. Jag borde ha bakat en tÄrta! Men vi var ju iallafall tillsammans och firade med middagar med mera.
Det Àr kyligt hÀr hemma. ImÄrse nÀr jag steg ut pÄ trappan var det is.
I min kalender har jag upp datumet, pÄ nÀr Àlsklingen anlÀnde till jobbet med segelbÄten. Det Àr nu 10 Är sen. 24 November samma Är, firade vi Thanksgiving med gÀnget. Den kvÀllen gav Àlsklingen mig skjuts hem.
Först hÀmtade vi de tvÄ yngsta barnen som mamma tog hand om den kvÀllen. Mamma blev helt till sig nÀr hon sÄg hur denna gentleman betedde sig. Hon sa att han skulle vara perfekt för mig. Jag minns inte hur jag tÀnkte, men tror inte att jag dÄ hade nÄn sÄn tanke. Jag kÀnde ju knappt honom. Men visste att han var en sann gentleman.
Vi fortsatte umgÄs hela gÀnget. Vi hade Bbq's, vi var pÄ Bio med mera. Jag undrar Ànnu. Jag har en kÀnsla, av att Àlsklingen sÄg rakt igenom mig. Annars, skulle han inte varit intresserad. För just dÄ, nÀr vi trÀffades, var jag inte Guds bÀsta barn. Jag försökte göra tvÀrtom mot vad jag var uppfostrad till.
En kvÀll pÄ café bara han och jag, en promenad en höstkvÀll pÄ Furuholmen, en kyss, en helg tillsammans....
....jag brukar sÀga, att han nog rÀddade mig. Jag undrar vilken person jag sko ha varit idag, om jag inte trÀffat honom.
Visst hade vi det kÀmpigt de första Ären. Vi lÀrde ju kÀnna varandra under tiden vi var tillsammans. Plötsligt hade han mig och fyra barn. Och finlÀndarna Àr helt annorlunda Àn amerikanerna, nÀr det handlar om kÀnslor, jobb och respekt. Men, medan Ären gick blev det bara bÀttre.
Efter att vi gifte oss och gick en kurs i Alpha, har det svÀngt till nÄt som Àr svÄrt att beskriva! Den kÀrlek vi har Àr helt underbar och jag hoppas vi alltid fÄr vara sÄhÀr lyckliga som vi Àr nu. Det Àr inte bara han och jag. Utan vi har Àven Gud med, som ger oss denhÀr kÀrleken och lyckan.
