Dit for den!

Och den vackra solskensdagen som for till spillo med att sitta i båset och hålla reda på mål mm
Ibland så känns det lite bittert, att sitta där nästan varje hemmamatch. Det går åt nästan 4 timmar om det är hemmamatch. Och en hel dag om det är bortamatch. Som tränare ska man minsann brinna för hockey, så är det bara! Med träningar 3 gånger i veckan och match på helgar, huhhu!
Idag var spelarna hälften mindre, det går feber bland spelarna.
Det jag saknar är föräldrar som hejar!
Jag är säker på att det peppar spelarna om de vet att föräldrar sitter och hejar på!
När man är protokollförare där i båset måste man hålla tyst.

Det blev ingen skidning som jag planerat. Men det är några timmar kvar av denna dag så få se.
Nästa vecka är dottern bort på praktik. Hoppas att allt ska gå bra.
Och snart ska hon välja vart hon åker efter nian. Och vi har ännu inte hittat nåt alternativ.
Hon vill helst utomlands och studera....men det ska isåfall vara ett tryggt alternativ och absolut inte åka ensam nånstans, utan ha nån/några kompisar med. Men det blir nog inte detta år isåfall. 

Jobba ihop en del slantar före...få mer erfarenheter...och när det kommer till friare ska de hålla sig undan tills hon är 25-30+. Gäller även mina  pojkar när det kommer till brudar.
Fick jag bestämma skall de först utforska andra länder. Och få uppleva andra kulturer. 
Men vill ju att barnen ska få uppleva det man själv aldrig upplevt. 
När jag sett dokumentärer från andra länder blir jag helt sentimental och vill vara där! Jag håller nog på och blir gammal.