Kolesterol

Fredag. Som jag gissade var mina resultat inte så bra. Och medicinen har inte hjälpt mig ännu att sova bättre. Men! Idag har blodtrycket varit lägre. 132/80 och 127/82. 

Men kolesterolet är åt fanders och jag hoppas läkaren låter mig ta mitt förnuft till fånga och ändra om min diet istället för medicin. Men även kolesterolet kan stiga vid dålig sömn. Det behöver inte enbart vara kosten trots att jag vet att det är största orsaken. 

Men trots allt, kan det kännas lite surt, när det jag som cyklar till jobbet, nå, de senaste månaderna blev det inte mycket. Det är jag som äter mitt äpple och mandarin när andra tar bulla eller semlor på jobbet. Och jo, jag har ätit några godisar för mycket, några chokladbitar mer än annars....så det kan jag i alla fall skippa. Så jag kan göra bättre!

Jag kunde inte hejda mina tårar när min arbetskamrat, en kvinna jag jobbat med i 14 år nu, ringde mig, hon har ringt flera gånger och pratat med mig under dessa dagar när jag varit sjukledig. Min chef har också ringt nästan varje dag och det känns bra att han håller kontakten. Det gör mig mindre stressad, att få ha kontakt med någon från jobbet som berättar hur det går. 

Jag har övergått från "overnight oats" till den gröt som älsklingen kokar. För den är god!! Jag trodde aldrig man kunde få gröt så god! Vi har nu de större havregrynen och den ska kokas typ 17 minuter. I det blandar man en banan, solroskärnor och hampfrön. Och innan den äts sätter man blåbär och "peanut butter".  Jag trodde inte gröt kunde vara så gott!! 

Idag tog jag Finn på en längre promenad genom skogen, efter att jag städat. Och det kändes enormt skönt att promenera i regnet genom skogen, vi båda vara svart av lera efteråt. Det är en vacker skog, blåbärsris överallt. 

Lördag. ÄNTLIGEN har jag sovit! Vet inte hur många timmar, men jag vet att jag sovit mer än vanligt! Det är helt underbart! Mitt blodtryck imårse. 117/80, så det är ju helt normalt!! Så jag drog mig iväg till Mini Ball Pilates Workout på StudioZ. Det kändes bra, om än jag inte kan stå på ena knät. Men man får hitta på andra vinklar då. Blodtrycket är lite högre igen, men jag ska testa igen när maten, kaffet och vilan lagt sig.

Idag har Lindex publicerat foton från dagen då jag fick stå som modell. Man kan verkligen se hur trött jag såg ut på fotot som togs före. Vilken förändring smink gör. Och ljusa kläder.

Tom Kha Gai Soup

Den medicin jag tog i förrgår gjorde inte mycket. Jag sov int ändå. Kanske jag slumrade till något, men jag tror jag var vaken mestadels. Men jag ville inte stiga upp. För jag kände mig verkligen trött. Jag tror att klockan var över 10 när jag åt "overnight oats". Så det är negativt om medicinen gör morgonen mer tröttsam. Det behöver jag inte. Det börjar nog vara rekord nu hur dåligt jag sover. Det har inte hänt tidigare att det suttit i såhär länge.

Älsklingen har något virus i kroppen. Han har haft nackspärr och har känt sig lite febrig. Men är på bättringsvägen. 

Efter frukosten vilade jag igen. Dammsög lite ytligt, bara för att göra något som inte var stillasittande, åt lunch och vilade igen. Och for till gymmet vid halvfyra. Tränade försiktigt. Vill inte ge mig själv något allvarligt. Jag hör ju läkarens ord ringa i mina öron. Att jag måste vara extra försiktig med en pappa som dog i hjärtinfarkt vid 54 år och min mamma som haft blodpropp i benet två gånger. Så tills jag blir bättre, måste jag ta det lugnare.

Pappa var ju inte överviktig,  drack inte, rökte inte. Han dog på jobbet vid UPM, när han jobbade övertid. Det var en av de helger, när de hade stagnation och han var montör. 

Alla hans kärl som går till hjärtat var stockade. Om jag förstått det rätt. Och det pratades om att även om hjälpen kommit fram i tid, kan det ha varit svårt att rädda honom. Det sista han gjorde i sitt liv var att han tog de många trapporna upp, (jag kallar det tornet, eftersom det var ganska högt upp) när hissen var sönder. Hans jobbarkompis väntade på honom på marknivå, tills pappa skulle ringa att han kommit upp. Men han ringde aldrig....

...mammas propp i benet, kommer jag ihåg att hon fick på en bilresa till Sverige 2016, då hon var. Jag kommer inte ihåg om det var första gången. Det känns konstigt att tänka tillbaka på det.  Att hon befann sig på sjukhus i Sverige och att jag inte åkte dit. 

Väldigt hungrig när jag kom hem. Till middag gjorde vi Tom Kha Gai Soup. 

 

                                                              tom-kha-gai-soup-

Vi satte även nudlar i. Jamen så gott!!

Idag torsdag. Har inte sovit så bra ännu. Men åt en ordentlig tallrik med gröt när jag kom hem från laboratoriet. Imorgon får jag säkert svaren på det. Var på lunch till stan, Kabulistan, med en gode vän till oss. Resten av dagen har gått åt till att älsklingen kollat vad som hänt med tvättmaskinen. Det var inte värmebatteriet eller vad det nu heter, så vi får nog köpa ny. Nu ska vi inte krångla till det mer. Min man börjar få känningar av ryggskott. Den är hemsk, så jag hoppas det går över före det blir värre. 

Liten chock

Jag har aldrig tänkt att jag skulle vara en i mängden av alla dem som pratar om att de har högt blodtryck. Men nu ligger jag i samma grop som dem. Mitt blodtryck idag när läkaren testade var 140/96 vilket hon sa var för högt!

Man blir nog lite skärrad! Det hade jag inte räknat med! Så nu ska jag testa mitt blodtryck varje dag och se om det går ner. Sömnen och stressen har krånglat till det. 

Jag fick en medicin som inte känns bra alls! En medicin som ska få mig sömnig. Men egentligen är det en antidepressiv medicin, som även kan sänka blodtrycket. Så det är två flugor i en smäll. Jag vill verkligen inte ha nån medicin! De skrämmer mig! Men jag tror jag måste testa trots att det går mot min vilja.

"Vissa antidepressiva mediciner – en del mediciner mot depression (som mirtazapin) kan också hjälpa om du har sömnproblem, speciellt om du dragits med problemen länge. 

Jag måste ändra min livsstil på riktigt. Jag har varit väldigt slarvig! På torsdag ska jag till laboratoriet och blodprov som kolesterol, blodsocker, sköldkörtel med mera ska testas. Jag är redan rädd för vad dessa ska visa. Jag har inte precis ätit bra de senaste månaderna. Här är några av de saker jag måste ändra på. 

1. Jag älskar att äta Reissumies med Oivariini och Emmental ost varje morgon med kaffet. (Ca 573 kalorier.) Det blir första förändringen. Nu blir det "overnight oats" igen som gäller. Med blåbär och kanel. Jag är inte så förtjust i gröt. Men overnight oats går. (Ca 224 kalorier.)

2. Det andra jag måste ge upp är godiset. Jag är helt fast i godisträsket. Och det har nästan blivit som en sjukdom eftersom jag är besatt av det. Så jag måste nog göra en helomvändning och gå igenom några svåra dagar där jag får bli fri från sockerberoendet. 

3. Att sluta äta matlådor. Mina favoriter är "Tai Cube". Och de innehåller inte så mycket hälsosamt. Så nu ska jag verkligen på riktigt försöka äta mera grönsaker. Vi äter sällan gris och nötkött, men en hel del kyckling. Jag behöver ca 1500 kalorier/dag. 

4. Det sista jag måste komma ifrån, är det jag kräver efter middagen. Något sött. Där måste jag hitta något hälsosamt att tugga på. Att tugga på en morot är något jag måste prioritera.

Dimman lättar

När man är ledig och inte stressar så kommer man tillbaka till verkligheten. Så känner jag idag. Det är lite skrämmande när jag inser att jag de senaste veckorna varit i en konstig dimma. Men bara jag får några dagar ledigt så börjar jag komma tillbaks till den jag är. Skrämmande är det även att inse hur det påverkar alla och allt omkring mig. Men jag känner redan en gnutta ny energi, trots att jag inte har sovit så bra, men dimman är så verklig när man sover dåligt.

Jag måste börja träna och komma igång. När man är hemma rör man sig mindre, dessutom småäter man, och trots hundpromenader, får man inte det man behöver för att hålla sig i form och byxorna spänner bara mer och mer. Så det är något jag måste hitta tillbaka till! Jag känner att det skulle göra gott. 

En annan sak som är skrämmande när man är i denna dimma, att nu efteråt tänka tillbaka på de senaste dagarna och inte riktigt minnas och hur man varit väldigt disträ och inte varit så närvarande som jag annars är. I längden skulle detta påverka relationer på ett negativt sätt eftersom man är så i obalans. Så i helgen har jag känt att älsklingen och jag varit gladare. Om jag mår bra, mår han bra. Och tvärtom!

Så från och med nu måste jag göra allt annorlunda. Sluta stressa och andas. Gör det med positiv anda istället. Inte låta paniken komma över mig trots att jag ser allt jag borde hinna med. Men det är lättare sagt än gjort. När man väl är där på jobbet, tror jag man glömmer all sans och fortsätter som förr. Men jag kommer försöka göra allt bättre! 

Efter lunch idag for jag ut med hundarna en sväng i skogen. Efteråt satte vi oss i soffan och jag lyssnade via You tube till Sten Ekberg och de goda råd han ger. Men jag fick stänga ögonen och slumrade kanske till en stund mitt i hans förseläsningar. Resten av dagen har dessa lurviga legat i solskenet här inne på golvet.

Igår i kyrkan blev jag väldigt rörd av den predikan som prästen Jockum gjorde. Det var vår gudstjänstgrupp som stod på tur, så jag och älsklingen delade ut psalmböcker och älsklingen tog upp kollekten, medan jag hängde dop-löv för det barn som blivit döpt. 

Prästen pratade om visan "Fattig bonddräng" om hur fattige bonddrängen Alfred harvar, plöjer, strävar, sliter genom livet, super, inte orkar gå till kyrkan på söndagen....men att Gud sko ha tyckt Alfred var värdig himlen på grund av allt slit han gjort och att Gud tog emot honom för att få vila ut.

Folk smälter lite när de lyssnar till den visan, visst? För man känner sympati med Alfred. Men ack så fel det är! 

Det är inte Jesu budskap fortsätter prästen Jockum! Vi kan knoga på och vara hur duktiga som helst. Slita och streta. Men det är endast för Jesu nåds skull som vi får komma till himlen. Jesu nåd, som betyder Jesu godhet och kärlek. Vilket direkt visar på korset och vad han gjorde för oss.

Det var precis som att Gud där i kyrkan talade till mig och jag blev rörd till tårar. Var inte som Alfred som sliter för att känna sig duktig och tro sig vara värdig. Du är min och du behöver inte vara något mer.

Min farbror älskar att sjunga och jag tycker denna passar bra idag. Ni må tycka min musikstil svänger dit pepparn växer, men jag älskar all sorts musik.

Jerusalem

Vintern tillbaka

Förra natten sov jag inte så bra igen. Jag lade mig ner och var på väg in i sömnen när jag gjorde något konstigt ljud när jag kände mig torr i halsen och efter det piggnade jag till. Så jag vet inte hur jag sov eller om jag sov. Allting blir så dimmigt. Och jag har smått huvudvärk fram och tillbaka.

Det snöar idag. Det är kallt och blåsigt. Men jag tog Finn genom skogen och om man klär sig varmt, går det bra.

Finn och Spar, som hundvalpen heter nu, kommer bra överens för det mesta. De har ofta dragkamp sinsemellan och man ser ju att Finn låtsas, eftersom vi vet hur stark han är, ibland springer de runt bordet och jagar varann. Och hundvalpen vaknar mot morgonen, så det går som det ska. Inomhus händer lite olyckor ibland, men det går bättre och bättre.

Price tag

Torsdagsmorgon när jag steg upp mådde jag pyton av trötthet. Kände mig som en zombie ser ut. Huvudet värkte av för lite sömn. Jag hade inte sovit en blund. Jag är nu i samma onda spiral som jag varit tidigare. Hur trött jag än är, så somnar jag inte! Och nu har det pågått för länge. Så det blev sjukledighet i några dagar.

Jag har tänkt att jag inte känner mig stressad när jag far och sova. Men jag insåg kanske lite skillnad när jag igår for i säng. När jag skulle börja sova fanns ingen ångest insåg jag. Jag hade inte riktigt fattat att jag känner sånt. Nu skulle jag vara ledig fredag och jag kände liksom att, det spelar ingen roll om jag somnar eller inte, när jag inte behöver stiga upp tidigt och fara till jobbet. Jag sov ÄNTLIGEN några timmar och ni kan tro att det jublade inom mig. Men ändå har jag haft tungt huvud idag. Det tar tid att komma igen,

Ikväll gjorde jag middag för första gången på länge. Jag kan inte komma ihåg när jag senast gjort middag. Det har bara inte blivit av. Helt konstigt. Känns som att jag har varit i en dvala de senaste veckorna. Jag vet inte riktigt vad vi ätit ens de senaste veckorna. Minstingen hjälpte till med middagen ikväll, vilket var helt otroligt roligt. Vi gjorde fried rice. Med kyckling. Det blev riktigt gott!

Tröttheten

Oj vad trött jag är. Idag har jag varit lite rädd och undrat hur det kommer påverka min hälsa av att sova så lite som jag gör.

Men jag slutade iallafall halvtvå idag och for på ett väldigt annorlunda tillfälle. Jag och några andra fick förfrågan från Femma om vi ville ställa upp som "modeller" för kläder från Lindex och för att ge ett uppdrag till dem som studerar till modeassistent på Optima. Självklart tackade jag ja. Allt som utmanar mig säger jag ju ja till.

Så det blev snyggt hår fixat och sminkning på Femma. Diana tvättade håret och masserade in schampo och näring i håret och det är alltid skönt, men just idag kändes det helt otroligt avslappnande. Så skönt att jag nästan somnade där jag satt och blundade och knappt orkade prata. När hon fönade håret med varm luft var det helt underbart. Det kändes som när jag varit hos Asta på en skön ansiktsbehandling. Det har hänt där, att jag drar efter andan med en lite kort snarkning när jag håller på och somnar, och jag fnissar och ber om ursäkt. Som tur vet hon då att det hon gör, gör gott:)

Efter att håret fixats, blev det sminkning av Kati. Hon är superkvick och helt fantastiskt hur hon med några drag fick mina ögonlock att skimra. Hon fick sminkat bort de värsta trötthetstecknen.

Efter sminkning körde vi till Optima och några av de som studerar till modeassistenter fotograferade oss. Från Lindex hade valts en blommig byxdress åt mig. Lite annorlunda än vad jag annars har på mig. Senare får jag foton från själva foto-sessionen. 

Jag kom hem vid halvsex och åt middag. Det blev pasta med spenatpesto.

På fredag ska jag ta ledigt. Och bara vila.

Här är ett foto från alla som var med.

Ett steg närmre

Det blir bara värre. Inatt har Iran börjat kriga mot Israel. Kriget Ryssland för mot Ukraina ser man inget slut på. Knivdåd i Sydney med flera döda. En pappa skjuts till döds i Stockholm framför sin son. 

I vårt land skoljskutning. Det är sällan man får känna sig fri och glad här på jorden. Det är så många bedrövelser och vi kan inte blunda och inte bry oss om. Det är ju verkligheten. Inte på film.

Och det känns som att det är verkligen inte rätt tillfälle just nu att vårt land koncentrerar sig på så fel saker. Vi borde koncentrera oss på hur vi ska förbereda oss för det som kommer.

Det finns så många tecken i Bibeln om den sista tiden. Tidigare tyckte jag inte om när folk talade om sånt. Men nu har jag ju insett att det är sant.

‭Lukasevangeliet 21:9 B2000‬

[9] När ni får höra om krig och oroligheter, så tappa inte besinningen. Detta måste först hända, men det är ännu inte slutet.« 

Självklart säger man då, jamen det har alltid varit krig. Och det är sant! Men se på jorden! Allt går åt fel håll. Jorden förstörs, pengar styr mer än nånsin, utseendet för en människa är så viktigt att man glömmer allt annat.... och kärnvapenkrig. Det har gått så långt att vissa som sitter vid makten skulle ta till kärnvapen och göra sig av med flera länder på jorden.

Så när man ser olika tecken som händer börjar man lägga ihop olika händelser....

"En sällsynt solförmörkelse ägde rum...." 

Läs på Svenska Yle : Solförmörkelse 

‭Lukasevangeliet 21:25 B2000‬

[25] Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. 

‭Lukasevangeliet 21:29-31 B2000‬

[29] Han gav dem en liknelse: »Se på fikonträdet och alla andra träd. [30] När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. [31] På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. 

‭Lukasevangeliet 21:34-36 B2000‬

[34] Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen [35] som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. [36] Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.«

När jag läser att man inte ska låta livets bekymmer påverka en för mycket, och ifall man blir blind för det som är viktigt, så inser jag att jag gör det dagligen. Jag tror det jag behöver göra, för att må bra och känna att jag finns där för andra, är att ändra på min vardag. Det är bara jag som kan göra något åt det. Det är ingen som tvingar mig att jobba ihjäl mig. Jag väljer det själv. 

Mera hus...☹️

Det är skönt nu när värmen kommer. Måsarna har återvänt och fasanen har som sagt redan skrikit en tid. Imorse när jag eldade i vedpannan borde jag ha fotat, när de två måsarna satt, som de sitter varje år på granntantens fallfärdiga villatak och myste. Det finns några brädor på taket var de bygger sitt bo.

Och som vanligt de svarta kajorna som dyker ner skorstenen strax bredvid. Varje år är det exakt likadant. Så där satt de strax intill varandra både måsparet och kajorna med huvudena ihop. Kärlek på hög nivå.

Det är inte bara de som kommer och bygger bo här. Så småningom, kommer på en liten tomt strax bredvid, fyra parhus. Den gamla villatanten är ilsken. Hon skriver inte under!! Jag förstår henne! Denna plats är hennes. Trots att villan är fallfärdig, och livsfarlig, full med skräp, är det en väldigt känslosam plats. Här bodde hon med sin man, som dog alltför tidigt och hennes barn. Hennes utvecklingsstörda dotter, som hon bryr sig mest om i hela världen och hur lycklig hon var här. Hon lyser verkligen upp när hon berättar om livet från den goda tiden de bodde här. 

Vi har inte ännu träffat de som ska börja bygga här. Men det är ju redan förstört ändå, så spelar det någon roll. Här ska vi inte bo så länge till. Det blev inte som vi tänkt. Det har jag ju skrivit tidigare. När vi köpte huset, var det skog här, överallt! Det var därför vi köpte det. Det fanns inte ens vatten eller avlopp! Så vi har eget. 

Men nu har staden dragit hit allt. Kommer ni ihåg när jag berättade att de sågade ner våra träd, stal tomt av oss och for även iväg med våra träd.

Nu har nästan all skog skövlats och resten huggs ner också så fort nästa börjar bygga. På vår tomt står skogen självklart kvar. Det närmar ju sig tjugofem hem som byggts, byggs. Så småningom kommer vi se oss om efter något annat. Jag älskar själva huset vi byggt, men jag vill inte ha folk så nära. Det stör mig verkligen!! Cykelvägen som går strax utanför, är väldigt populär. Jag känner mig verkligen inte bekväm. Jag vill kunna sitta ute, utan att folk går förbi var och varannan minut. Sån är jag! 

I sommar ska vi försöka hinna och hitta energi att bygga bastun klar. Sen får vi fundera på fortsättning....

... idag gick jag och sonen genom skogen med hundarna. Jag trodde inte den lille skulle orka och var beredd på att bära honom. Men han var full av energi. Trots det, bar jag honom ibland, så att han inte jobbade för mycket. Väl hemma fick sig båda två en dusch. Nu sover de gott.

Dagarna bara springer iväg

På jobbet är det väldigt stressigt igen efter att påsken och strejken är över. Hemma går det olika. Hundvalpen gör bra ifrån sig vissa dagar, men ibland får han något i blicken och vill göra hyss.

I tisdags fick han sin vaccination hos Ursula. Hon tyckte han var väldigt social. Nu har även han ett pass och kan åka ut på resa. Det har ju även Finn. Men längst vad han har rest till är Esbo🙂

Fasanen skriker

Torsdag, fredag med övervakning.... det känns nog av det här. Idag har hundvalpen varit vild och velat bita i allt. Huhu...det kommer vara jobbiga månader framför, men man måste tänka att det kommer bli bra.

Jag kunde ju ha valt att ligga på en strand i Kanarieöarna istället för att ta en till hund. Det gör mig ganska bedrövad ibland när jag tänker på det. Jag var så nära att boka en resa.

Men nu är vi här och det finns ingen återvändo. Att det är fredag känns inte av. Jag är nervös av att älsklingen måste jobba hemifrån en tid framöver. Det kommer vara jobbigt ibland. 

Just nu sover Finn i min famn och valpen ligger bredvid. Så fort valpen vaknar gäller det att ta ut honom på kisspaus...

....solen lyser och det är väldigt vackert väder. Vi kan igen höra tjädern som vår-skriker. 

Lite skräckslagen

Det känns nästan som att jag är sjukledig, inte vinterledig. Dagarna är så konstiga. Jag sover inte mycket, eftersom jag vakar när vi försöker göra hundvalpen rumsren.

Förra natten varken kissade eller bajsade han inomhus, eftersom jag tog honom ut i rätt tid. Och om man inte håller ögonen på honom konstant under dagen, så hinner han kissa på golvet. Idag har vi lyckats ganska bra hittills. Bara en miss. Och belöningarna ges med glädje varje gång han kissar och bajsar utomhus.

Han är så liten. Trots att han är född på Nyårsdagen. Finn vet inte riktigt ännu hur han ska ta det. Ibland leker de, men ibland morrar han åt valpen. Han vill helst inte ligga nära honom och sova, men det händer ibland. Men jag har höga förväntningar på att de ska hitta varandra.

Idag tog jag Finn på en promenad genom skogen. Och jag tänkte under promenaden på vad vi gjort. Och jag kände mig skräckslagen. Jag tänkte på hur vi ska klara av att ha två hundar. Men känslan går över, när älsklingen säger att det kommer gå bra.

What just happened??

Denna kom vi hem med idag....oops we did it again... och nu har vi mycket jobb framöver.

Finn och vår hundvalp har samma pappa...

Mexiko

Det är stort att få gäster från Mexiko. Älsklingen gjorde en 🍲. Karelsk stek som han lade i vår "crockpot" och lät det slökoka hela dagen. Skalade potatisar, en hel kastrull full, 12 personers middag, trodde hela tiden, att vi var 10 personer, eftersom jag glömde oss två🫣. Maten räckte ju bra till, men jag hade dukat bordet för tio🥴. Men vi rymdes bra runt bordet ändå❤️

Det blev en fin kväll och väldigt vänliga, rara människor❤️ Himmelsk jordgubbstårta var underbart god som alltid. Den Cheesecake jag gjorde var god, men ändå inte en favorit för mig. 

I morse när jag vaknade kändes det som att klockan inte var så mycket, men jag ville stiga upp. Jag blev lite paff när den visade 8:34 på telefonen.... men sen insåg jag ganska hastigt att den digitala klockan visade 7:34....så klockan ändrades inatt till sommartid.

Nu ska vi snart fara till kyrkan.... Jesus har uppstått och vi ska fara och fira det! 

It is finnished ✝️

Idag bakade jag denna tårta inför morgondagens gäster och även denna cheesecake, som ska få lite påsk dekoration imorgon.

Dekoration 

Vi har just kommit från kyrkan. Det har hänt nu! Jesus är död på korset och vi följde honom till graven. 

Svåra beslut

Jag har så svårt att ta beslut!! Hur svårt kan det vara? Ska man eller inte? Klarar vi av det? Vi grubblar och funderar på det. På måndag ska vi göra beslutet. Ni får se då sen om det blir eller inte. Vi måste välja det smartare alternativet för oss alla....

....de senaste dagarna har varit lugnare än vanligt. Om det är strejken eller vad det är, vet jag inte. Men det var skönt denna vecka. Att kunna sätta sig ner på kaffe och inte känna någon press. Jag började putsa de röda gamla balkarna som håller upp hyllorna. De har fula klistermärken på från gammalt. Så jag sprayar på något som luktar surt som citron, men det går fort att få bort det fula. Medan jag putsade lyssnade jag på podcasts om "Gisslan på Kuba" och om "Operationsresorna" till Turkiet där Anna Wallentin dog av en "butt lift" 43 år gammal. Sen lyssnade jag även på P3 Dokumentär på kvällen om Janne som försvann i Colombias djungel. 

Efter jobbet idag handlade jag ingredienser till olika tårtor. Och dethär kommer det bli nu i helgen.

Himmelsk-jordgubbstårta från Fridas bak- blogg och denna cheesecake by Camilla Hamid Påsk Cheesecake.

Påsk-gräs

Det var kallt imårse. -12 grader. Jag tog bilen.

Varje år säger jag samma sak. Oj, jag borde ha sått påsk-gräs. Och varje år sår jag påsk-gräs, men det hinner inte komma upp förrän påsken typ är över. Men, detta år blir det tulpaner och andra vårliga blommor istället.

Idag på jobbet var det ganska lugnt. Sista dagen på jobbet var det för den härligaste killen där. Han som alltid är på gott humör och får alla att skratta med sin härliga humor. Så alla kommer sakna honom.

Han hann inte komma och säga adjö till mig eftersom jag satt på lunch, så han ringde, det värmde, han tackade för allt och vi önskade varann lycka till. En mindre som rycker i mitt uppsatta hår när jag sitter på lunch.

Det är han som alla känner och alla tycker om. Det kommer märkas att han är bort. Jag tror atmosfären på jobbet var lätt och glad just där han var. Och pratade man allvarligare saker, så var det väldigt givande. 

Han ska nu fortsätta jobba på en skola bland tonåringar. Och det passar honom så perfekt och ungdomarna kommer att gilla honom. Han kommer vara rätt man på rätt plats! Jag sa till honom att jag ska be för honom, jag vet att han är troende, och jag vet att många av hans goda vänner kommer be för honom. Min bror och hans fru är väldigt goda vänner med honom och hans familj, så han kommer få mycket hjälp.

Ja, så påsken kommer och på fredag och måndag är lediga dagar. Vi funderade jag och älsklingen om vi nu i påskhelgen skulle göra nån kort resa i Finland eller Sverige, men jag tror inte vi är tillräckligt taggade för det. Jag är mest taggad på att resa till Kanarieöarna. Men jag har inte övertygat min älskling ännu. Jag sa till honom, att han kunde komma med och "jobba hemifrån" från balkongen på hotellrummet, med havsutsikt, och medan han jobbar, kunde jag se mig omkring, solbada, vandra, med mera, men jag är inte säker på att jag kommer lyckas få honom med....

….på lördag om allt går vägen, kommer vi att ha långväga gäster hit på middag. Min dotters pojkväns föräldrar och systrar kommer hit till Finland, från México. Och jag har inte lärt mig tillräckligt med spanska!

Gränd

Idag har jag en riktigt dålig dag. Jag förstår inte varför det blir såhär!! Jag hade en helt fin helg. 

Men när jag kommer till jobbet händer något och jag faller ner djupt. Och jag förstår inte varför! Allt irriterar mig och jag gnäller på allt och det får ju inte mig att känna mig bättre!! Vad ska jag göra? Det känns som att jag kommit fram till en gränd, inte vägskäl, för där kan man välja, men jag ser ingen utväg..... jag vet inte vad jag ska göra!!

Vid halvtre hade jag tid till Pihlajalinna. Men fick svaret även denna gång som för typ två år sen, att det inte finns nån hjälp man kan få mot en värkande handled, tydligen. Helt absurt att man ska behöva ha molande värk 24/7 och dessutom inte ha nån kraft. Jag kan ju inte ens öppna upp vattenflaskan, utan får fråga pojkarna på jobbet...helt absurt!! Men jag fick iallafall röntgen-tid för mitt knä, eftersom det känns som att någon sticker knivar in i det, ifall jag i misstag slår i det. Att sitta på knä är helt otänkbart!

Varför det är ont, är för att jag halkade och slog knät i isen, men det är inte något nytt att det sticker till. Jag har känt av det tidigare också. Så jag undrar om jag gjort en mindre skada, större.

Idag när när läkaren rörde på knäskålen, gjorde det så ont att, att mina ögon tårades och han blev halvt rädd, medan jag bad om ursäkt för att det gjorde ont🙈 Det kändes lite väl pinsamt...

....röntgentid fick jag först efter påsken. Varför är inte då väntrummet fullt på sjukhuset? Varför är väntrummet tomt?

Jag hoppas morgondagen blir bättre. För om det fortsätter som mitt humör och min känsla varit idag, då håller jag inte längre till....

Den helige Anden

Tomt blad tänker jag, när jag känner jag vill skriva av mig något, men vet inte vad. Kanske jag borde skriva om " den helige Anden". Ofta pratar man om Gud, Jesus, men glömmer lite bort den otroligt viktiga "Anden". Anden beskrivs som en vindpust. Kanske det är så, att Gud andas ut, en vindpust, till alla som tror på Honom och vill ta emot den helige Anden och därför får man dendär känslan den ger. Den helige Anden är hjälparen, som ska hjälpa oss genom livet. 

Vem är den helige Ande?

Före sin död lovade Jesus sända den helige Ande som försvarare och lärare, som hjälpare för de sina. Efter uppståndelsen och himmelsfärden, på pingsten, utgöt Gud sin Ande över lärjungar och fyllde dem med sin nåd och sina gåvor.

Den helige Ande för Guds godhet och Kristi kärlek mitt ibland oss. Utan den livgivande Anden kan vi inte tro eller närma oss Krustus utan flyr Gud och vänder oss bort ifrån honom. Den helige Ande kallar oss och föder tro och nytt liv i oss. Han ger oss Kristus och alla hans gåvor och bevarar oss i en rätt tro.

Den helige Ande är enligt sitt namn den som helgar, som gör syndiga människor heliga. Han öppnar våra hjärtan så att de kan ta emot Guds ord, lära känna Kristus och lita på Guds löften. Den helige Ande gör människan delaktig av Guds nådegåvor och hjälper människan att älska Gud och sin nästa.

Här kan ni läsa lite mer:

Helige-Ande

Igår lördag, började helt bra trots att jag vaknade med lite torr hals och tungt huvud. Jag måste bli bättre på att dricka vatten. Speciellt när jag cyklar och svettas. 

Sen gjorde jag inte mycket annat under dagen, än att köra till Sunds efter blommor och igårkväll var vi och hälsade på till Esse och träffade bland andra söta Lara. Det är inte så vanlig syn när älsklingen och jag ligger och halvt jollrar lekandes på golvet i vardagsrummet och halvt tävlar om vem som får Lara att le och leka med oss. 

Vaknar till en skön söndag. Det snöar igen. Pancakes till frukost🥞

Men våren är på kommande hursomhelst, nu skiner solen igen. Nu ska vi snart fara till kyrkan.

En skön söndag.

Three Bean Chili 🌶️ 🫛

Kan ni tro att det är fredag!!

Nu ska jag vila hela helgen! Jag har cyklat nästan varje dag. Och har många steg. Vi testade att ha Finn på hunddagis idag.... men han mår nog bäst hemma där han får röra sig fritt och sova i skön soffa.

Ikväll medan jag städade gjorde älsklingen middag. Och som alltid när han fixar middag är det väldigt gott. Idag blev det "Three Bean Chili". Vegetariskt fastetiden till ära. 

Men nu är jag verkligen trött... och jag tror nog det blir sovdags.

Olof Röhlander

Olof, som jag lyssnade till ikväll, som till min förvåning har avlidna Lasse Berghagen till svärfar, eftersom han är förlovad med hans dotter Maria, så, jo, lyssnade jag till ikväll. Det är första gången jag hörde honom och jag har aldrig sett honom tidigare. Men dottern drog mig med på ett onsdags event som passade mig, "När alla bitar stämmer".  

Verktyg man kan ta med sig, som att hålla motivationen uppe på jobbet eller hålla sig lugn under press med mera.

Jag ska renskriva mina lappar och försöka tänka mig igenom dem. Jag kände att jag fick en liten kaksmula av vad han hann dela med sig. Så jag anmälde mig till att varje måndag få "peptalk" av honom. Så jag hoppas jag lär mig mer.

Det går bättre på jobbet denna vecka. Måndagen var ännu jobbig, jag hade fortfarande skrämmande tankar om att jag borde nog göra något åt denna situation, men sen dess har det känts bättre. Jag satt på måndagskväll och pratade med min chef och det lättade upp mina ledsna tankar och nu försöker jag be en bön varje morgon. Jag måste komma ihåg att tacka, när jag känner hur det hjälper mig. 

Alpha weekend

Jag tog fredag ledig och det kändes väldigt skönt. Spenderade dagen med promenader och gjorde Pad Thai till lunch. På kvällen körde vi hit till Merilä och nu har vi spenderat helgen här med likasinnade. Härliga människor. Vänlighet och kärlek. Om ändå ni visste vad dethär ger, då skulle ni aldrig tveka att gå med i Alpha. Det finns så många troende i vårt Österbotten, men det är så mycket de går miste om, när de inte förstår hur det ska kännas egentligen. Och för dem som inte trott, gör det under. 

Så nästa gång Alpha ordnas, ska ni skuffa bort alla tvivel och fara med i Alpha. Det kommer inget ont från det och alla behöver detta. 

🚲Biking🚲

Denna vecka har jag kommit mig upp på cykeln igen. Men jag känner inte att det går lätt. Jag har nog något problem igen som gör cykeln trög. Man kan nästan känna att det går bakåt i nedförsbacken.

På jobbet går det verkligen inte bra. Det är en tid just nu, när det bara är jobbigt..... och jag vet inte hur jag ska komma ur denna onda spiral. 

Jag jobbar lite övertid varje dag, trots att jag är helt slut. Idag hade jag över 15 000 steg på jobbet. 

När jag kommer hem, så njuter jag så fullständigt, av att få sätta mig ner och vila. Då kan jag ju äntligen slappna av. Jag riktigt kände ikväll när älsklingen och jag satt vid middagsbordet efter att ha ätit laxsoppa och jag drack mitt grön-te hur stressen rasade av mig.

Det blir inte en lugn stund nånsin på jobbet. Sätter jag mig ner på kaffepausen, så ringer telefonen och nån kommer med varor eller nån kommer och frågar hjälp. 

Under lunchtid kommer alltid varor eller så ringer telefonen med annat. Så jag har inte en sekund under dagen, som jag kan slappna av och stänga ut allt. Jag kan inte ens göra toalettbesök i fred när telefonen ringer. Men självklart svarar jag inte där. Men det har blivit till att jag konstant känner mig pressad. 

Idag lossade vi fyra stora trälådor som tar upp väldigt mycket utrymme och det stressar mig också. Att inte kunna hålla utrymmen fria, så att man slipper fram. Fönster värda ett par hundratusen euro.....

.... denna vecka har jag tömt det sista från gamla lagren, så nu borde det vara tomt. Nu gäller det bara att få nya hyllor till alla rör med mera.

Vänner

Lördag, vilodag. Jag körde till Skorpan, Prisma och Lidl. Det blev lite ohälsosam lunch med Mozzarella bit från Lidl och Skorpan bulla till efterrätt. Tjohejsan! Men sen en promenad genom skogen och sen städade jag. 

Idag söndag hade vi kära vänner från förra årets Alpha på kaffe. Man blir så glad av att träffa dem. Alpha vänskapen ger en helt annorlunda vänskap. En djupare vänskap. Alla borde testa Alpha, vare sig man tror eller inte. För det ger så mycket och man får så goda vänner, så det så värt det!

Ikväll har vi äntligen ätit pizza, som älsklingen gör med precision och kärlek och det var så gott och jag känner mig så nöjd just nu!

Finally Friday

Det känns att det är fredag. Efter jobbet for jag och köpte lax som vi nu har i ugnen och potatis. Jag var även en genväg och matade katterna eftersom kattmamman befinner sig just nu i Stockholm och ska vara med live på Melodifestival-finalen imorgon. Det blir säkert en rolig upplevelse. 

Hemma lade jag mig genast i soffan och vilade. Nästan så att jag somnade. Men vi tog en promenad genom skogen, vilket var nödvändigt eftersom jag suktade efter frisk luft. Det var skönt. Men min kropp värker av veckans jobb. Ryggen värker, lite som ischias-värk, och mina ben värker. Huvudet är sådär lamt. Så ikväll ska jag bara njuta tillsammans med älsklingen och Finn och även minstingen medan vi äter middag så småningom Sen blir det soffläge.....

🦁

Det behövs inte mycket på förrän jag ryter till. Ibland känner jag mig som ett lejon som går till attack. Varför kan jag inte bara strunta i saker och låta det vara? Jag som var på nattvarden i söndags och tänkte att nu när jag är ren och fri igen ska jag försöka vara en god människa. Det är ju ändå fastetiden vi är inne i nu. Men ibland när någon trycker på de rätta nervtrådarna....då är jag så dålig på att hantera det.

Dagen började med att jag packade ihop lådor som skulle skickas iväg. Palma, USA och Frankrike....det tog lite väl länge med allt jobb man ska göra innan. Det verkar bli mer kaotiskt med försändelser, trots att det borde vara tvärtom. När man väl har bokat frakten för första paketen, så har man ofta inte så lång tid att boka följande innan de hämtar. Ibland så känns det som att jobbar på DHL.

Fortsatte dagen med att ta emot varor som kom. Det blir lite övertid varje dag nu. 

Kvällen spenderades på församlings-centret. Info om olika saker. Sen åkte jag hem och har just pratat med älsklingen som ska flyga den långa vägen hem igen. Så om allt går bra är han hemma imorgonkväll. 

Söndag

Min rygg värker lite ännu. Men annars känns det som att energin börjar komma tillbaka. Dendär tunga känslan i lungorna börjar avta. När jag satte mig ner och sko skriva kom Finn och ville ha värme och kärlek. Han saknar husbonden. 

Idag har jag varit till kyrkan. Sen for jag till hundparken med en god vän och hennes hund Selma. Så Finn har fått god motion idag. Nu har jag eldat i pannan dessutom. Så det blir en lugn skön söndagkväll. Jag har testat en smoothie med spenat, banan, äpple, lime, hampa frön och vatten. Det var helt okej att dricka.

Så full fart från morgondagen och tillbaks till rutinen. Det känns som att jag varit borta länge. 

 

Skottår

Jag vet inte hur många gånger jag har åkt till jobbet och blir skickad hem igen. Jag åkte till jobbet på torsdag, började jobba som vanligt, men var förstås fruktansvärt trött. Men jag tänkte att jag kör på som jag orkar och det går nog bra. Men när min chef kom till jobbet, så skickade han mig hem.

Jag orkade inte föra en normal konversation, jag var så utan energi. Så när jag inte orkade prata, skickade han mig hem. Jag försökte verkligen säga till honom att jag inte far hem. Men jag fick ge mig, så jag åkte hem igen. Motvilligt eftersom jag vill vara stark som en oxe och vill verkligen inte vara svag. Men på samma gång försöker jag lyssna till andra. De vet vem jag är och hur jag är. 

Så jag ringde Pihlajalinna och fick sjukledigt. Vissa stunder blir jag riktigt trött på mig själv när jag bara vilar. Jag skäms på något sätt, av att vara så svag.

Jag har många gånger om de senaste av dagarna, tänkt på mänskor som lider av utmattning eller depression hur de ska må om de inte orkar annat än att ligga och vila i samma soffa hela tiden. Det är inte bra! Det kan inte vara bra! Man blir ju bara mer deprimerad och mer utmattad av det tänker jag. Jag ser fram emot måndag. Jag känner stort behov i kroppen av att röra på mig. Så jag önskar verkligen att min energi kommer tillbaka.

Jag for ut på promenad med älsklingen och Finn på eftermiddagen på fredag. Men tog en genväg hem en stund senare. Jag behövde få frisk luft för att se om jag blir piggare, men jag kunde inte riktigt känna det. Det känns som att mina lungor inte mår bra. Så jag har tagit även snabbverkande astma-medicinen och jag inbillar mig kanske, men det känns lite lättare. Men tillbaka i soffan och det är så skönt att bara vila.

Under fredagen försökte jag städa lite för att se hur det går med min energi. Men det går långsamt och jag har nog vilat mest. Solen skiner därute och snön smälter och jag inser samtidigt att det blev mars....och att det faktiskt är skottår. Så de som är födda 29 februari fick fira större i år. 

Lördag har kommit och igår började jag känna värk i ryggen, och nu har jag fått nackspärr. Jag har värmdyna på just nu. Älsklingen for iväg på en arbetsresa i några dar. Han är tillbaka redan onsdag om allt går bra. 

Det blev en lång dag idag. Jag och sönerna for till Golden Lotus på lunch och de for till frisören efteråt, medan jag strosade på stan. Det brukade inte ta så länge, men idag väntade jag länge. Så jag hann göra en del jag inte sko göra under tiden. Spendera pengar. Jag som verkligen behöver spara pengar nu. Men jag kunde inte hålla mig, när jag gick och tittade på barnkläder. Så jag köpte en del vårliga kläder till sötaste Lara som nu är 9 månader. 

Nu vill jag lägga mig ner och vila huvudet....

Dagbok tisdag och onsdag

Tisdag, fortsätter bränna i näsan och jag nyser. Jag sover ibland. Men jag är inte bra på att sitta hemma. Jag är så van att få röra på mig, så vid dagens slut får mina ben myror i dem. Jag läser mycket om allt möjligt. Jag kollar film, slumrar till, backar tillbaka sen, och fortsätter titta. Bäst att inte öppna Instagram, när mänskor åker slalom i Lappland, Österrike eller ligger och solar på en strand intill havet. 

Vi hade planerat att åka nånstans till helgen. Uleåborg kanske. Vi pratade även om Umeå tidigare. Jag skulle typ frågat torsdag, fredag ledigt, och vi skulle ha åkt nånstans, älsklingen och jag. Men det får vi nog glömma. Ändrade planer på grund av flunssan och att älsklingen ska åka iväg på en jobbresa om några dar. Det finns trots ändå inget som lockar just nu här i Finland. Jag önskar mig solens sköna värme. 

Jag blir aldrig klok på min kroppstemperatur. Jag är så kall, vanligtvis 35 grader. Jag har fått svar på, att jag har feber när temperaturen visar 1-1,5 grader mer. Men jag känner mig så onormal att ha så kall temperatur som jag har. Är det därför jag är så frusen av mig? Hur fungerar det ifall jag får en allvarlig infektion, och ifall det är normalt med en kroppstemperatur på 36-37 och min är 35? Och någon läkare missar en allvarlig infektion, eftersom hen inte tror jag har feber vid 36,5-37? Det är lite skrämmande, så idag påminde jag älsklingen, ifall jag ligger med något akut på sjukhus, så måste han minnas det.

Solen skymtar mellan molnen idag, tisdag. Jag har läst en del om Seattle när jag legat här. Seattle är regnigt och mulet nästan hela året förutom sommartid, som är torr och solig. Det är dyrt att bo och leva där. Trafiken är ganska vild. Positiva med regnet är att det är grönt. En annan sak att det är ett kaffeälskande folk och maten verkar vara väldigt god. Det finns fina berg och vandringsleder att vandra på. Jag kollade filmen "Sleepless in Seattle". Jag har nog sett den typ fem gånger nu. Jag gillar Tom Hanks och Meg Ryan. Jag vet inte om  jag insett tidigare att Tom Hanks fru, i verkliga livet, Rita Wilson, finns med vid några tillfällen i filmen, hon spelar hans syster.

Jag trodde på riktigt att jag skulle befinna mig på jobbet idag, onsdag. Men jag försökte igårkväll ta Finn på en hälsosam promenad med frisk luft. Jag tänkte att det behövde jag. Men det kändes bara jobbigt och jag ville bara hem tillbaka och vila, så jag svängde om. Finn gnäller på mig varje eftermiddag. Det är något nytt. Att han gnäller när han vill ut. Det är en gråmulen dag, precis som det är i Seattle varje dag i typ nio månader. Jag tror Finland och Seattle är ganska lika, förutom snön. I Seattle kommer inte mycket snö. 

Älsklingen är den som tvingade mig vila idag. Annars skulle jag ha åkt till jobbet och jobbat så länge jag orkat och åkt hem om det inte fungerat. Imorgon måste jag iallafall försöka. Jag har vilat i tre dagar och det är tre dagar man har rätt till vid flunssa. Ifall jag inte åker till jobbet imorgon, måste jag ringa Pihlajalinna och begära mer sjukledighet, vilket känns fel, för om jag ringer dem, borde jag vara mycket mer sjuk. Men detta är ju en vanlig flunssa som går över så småningom. 

Idag har jag varit väldigt nere. Väldigt inåtvänd. Känt mig oduglig. Känt mig frustrerad. Jag har legat och vilat och tyckt synd om mig själv. Det är ju oerhört deprimerande att bara ligga och vila och vara utan energi. Det lättade när älsklingen tog mig och Finn på promenad. Sen for han till stan efter middag och kom hem med blommor till mig. Nu känns det bättre. 

Imorgon åker jag till jobbet och hoppas det blir en bra dag. Jag ser fram emot att få jobba och behöver all energi tills imorgon.

Flunssan kom🤧

Här ligger jag nu och känner mig däckad. Jag kände ju nog flunssan vara nånstans därinne redan innan. Men jag trodde inte den skulle bryta ut. Jag hade ju Covid i början på Januari och jag brukar inte bli sjuk ofta. 

Älsklingens tur att ge igen. Jag gav honom Covid förra gången och denna gång var det han som gav flunssa till mig☺

Jag kände idag hur det började snurra smått i mitt huvud. Som när man dricker ett glas vin. Nu bränner min näsa och jag nyser och nyser igen. Halsen irriterad. Jag måste svälja. 

Det är så jobbigt att nysa!! Hela huvudet snurrar och näsan rinner. 

Sportlov

Jag kan väl för första gången på länge säga att jag har sportlov. Ingen spanska, ingen Alphakurs och ingen Zumba den kommande veckan. Men jag jobbar iallafall hela veckan. 

Veckan som gått började bra. Jag tog emot varor som lämnat från veckan innan och måndagen var lugnare. Men de följande dagarna kom det väldigt mycket varor och jag hann inte riktigt med. Igårkväll syntes inget mål i sikte och jag trodde skulle jobba övertid. Jag var totalt tömd på energi vid halvfyra, men hade hunnit gå igenom det mesta. Jag hinner inte alls plocka in i hyllorna i nya lagret. Så det plågar mig en del. Det värsta har inte en ens hänt ännu. Flytten och stängningen av gamla Baltic Yachts. Jag har ingen aning om vart vi ska lägga alla saker. Det känns som något oöverkomligt just nu.

När jag kom hem igårkväll, efter att ha handlat ingredienser till tårta och middag,  gjorde älsklingen en delikat pasta med egengjord pesto, vegetarisk alltså, fastetiden att ära och jag bakade tårtan, som vi tar till Ytteresse för att fira min systers 40 åriga födelsedag. 

Ni hittar Moussetårtan här under mina favoritrecept.

Mina favoritrecept

Lyssnar på musik just nu och vilar ut....

Hundhår

Idag var det väldigt vackert ute. Vi missade lite chansen att vara ute. Man kunde nog ha spenderat dagen med en lång vinterpromenad och kaffe i termosen och bullar i påsen. 

Men vi städade. Finn tappar så mycket hår nu. Det flyger tofsar av hår på golvet. Så jag dammsög hela huset, torkade golvet på övervåningen och städade badrummen. Men det känns hopplöst när det hundhåret är överallt.

Vi var iallafall till kyrkan och det var trevligt. Träffar alltid goda vänner där.

Iallafall tog jag Finn på en promenad imorse och för en liten stund sen.... älsklingen kämpar med att torka trägolvet grundligt med såpa. Det behövs ibland. Foton från idag.

Jag har även tittat på flygresor till Sydney. Vi har redan länge funderar på att åka dit i November kanske. Min syster har ju bott där redan i många år och det börjar vara dags att fara och hälsa på. Det kommer vara en lite annorlunda resa det. Man måste byta flyg i typ Hong Kong eller Shanghai.... det låter riktigt spännande det. Resan till Hong Kong går på 12 timmar och därifrån till Sydney, 9 timmar. 

Avslappnande dag

Ett annat tecken på att jag är väldigt upptagen, är när jag inte hinner skriva dagbok. Vändagen for hastigt med jobb och espanol. Me llamo Cia. Hablo sueco, ingles, finlandés, y un poquito español. 

Älsklingen fastade fastetiden till ära just på vändagen, så vi tänkte vi firar med något nu i helgen istället. 

Idag lördag, vaknade vi till mer snö än vi räknat med. Medan älsklingen fixade ved och gjorde eld passade jag på att skutta snö. 

Det är längesen jag haft en sån skön känsla som jag har idag.  Jag känner mig så extremt avslappnad. Det har varit en tung vecka på jobbet. Och denhär veckan har jag märkt att varje gång jag börjar känna stress, börjar mitt öga darra. Jag visste inte att det är stressrelaterat innan någon påpekade det. Jag har runt 10-12 000 steg varje dag på jobbet, så jag rör mig en hel del.

Men just nu som sagt, ligger jag och vilar och känner mig så extremt underbart avslappnad.

Ledig

Idag har jag varit ledig. Min chef tyckte att jag behövde en dag ledig. Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad det är som får mig att sova sämre.

Men när jag får problem med sömnen, lämnar det på. Ju tröttare jag är, desto sämre sover jag. Det är ju så med småbarn också. 

Men jag kan inte heller ligga stilla dagtid och vila, eftersom jag får huvudvärk om jag ligger för länge. Det är kanske inte heller det som menas med vila. Utan mer att man inte känner pressen hemma, som man känner på jobbet. 

På jobbet känner jag ganska stor press just nu, eftersom det är så mycket på gång. Annars tror jag att jag klarar det med galans, men när man sover dåligt, inte. Speciellt när jag känner att jag borde vara på flera ställen samtidigt och om det då dessutom kommer folk som behöver hjälp, lägger det ännu mer press och jag blir frustrerad, och känner då paniken växa. Ibland vill jag bara låsa dörren så jag får gjort det jag måste göra. Att säga nej, jag hinner inte, det är ju inte vänligt. 

Idag skulle jag hursomhelst jobbat kort dag. Jag hade en frisör-tid i lördags, men den blev jag tvungen att flytta fram när vi flyttade och det är ju lättare att få dagtid, så jag tog den första lediga. Det är typ två månaders väntetid att få kvällstid hos frisören.

Så idag har jag varit till Femma. Jag jobbade in dessa timmar förra veckan. Och har redan bokat in nästa tid i April. 

Ikväll ska vi äta fastlagsbullar. Älsklingen har knådat degen efter att jag rabblat upp ingredienserna. Vi har just ätit ärtsoppa, inte hemlagad. Så till efterrätt blir det bullar.

Så nu går vi in i fastan....