40-års trots..

Jag har frustration i mig. Och jag vet inte varför och hur jag ska komma över den. Jag vet inte ens varifrån den kommer. 

Jag har mycket stress i mig tror jag. Och saker som oroar mig. Livet går inte riktigt som jag vill. Och jag stör mig och får ångest över förändringar. 

Jag känner att jag vill trotsa alla och allt som händer runt mig. 

Jag står inte ut med människor som verkar ha det lätt.
Ibland känns det som livet ger mig är en massa motgångar medan andra har det så enkelt.

Jag hakar upp mig på andra och speciellt de som tyckas leva livet fullt ut med nya roliga äventyr och uppdrag hela tiden.
Jag trivs inte alls med mig själv just nu.
Vill helst ligga under filten och inte göra något för någon!

Det blir nog bättre, jag vet. Men just nu,  har jag en sån här känsla och det kan jag inte göra något åt. Så att jag gnäller och tycker synd om mig själv får ni leva med idag....

Kanske jag är rädd för själva livet. 

Rädd för att bli äldre. 

Rädd för att inte hinna göra mer förrän livet rinner ut. 

Dagarna bara går och livet går åt till att arbeta och det arbetet jag lägger mina vardagar på är inte ens värdefullt! 

Mitt i denna emotionella smet kommer ju samvetskval att jag borde vara glad så länge jag är frisk och har mänskor omkring mig som bryr sig om mig.  

Imorgon är en annan dag.