Så känns det iallafall nu. Jag och en jobbarkompis deltog i Öja nattvandring. Sträckan på 22km.
Vi startade kl 18 och vi började med raska steg och farten höll i sig bra tills de kanske sista sju kilometrarna när värken i benen verkligen började ta ut sin rätt och vi automatiskt stapplade långsammare.
Jag hade inte väntat mig en sån dålig vandringsled. Så mycket rötter och stenar. Väldigt lerig, men det hade jag kanske räknat med. Detta gjorde vandringen extremt tuff. Jag har vandrat många leder, men som sagt var nog denna väldigt tuff när man gick 22 km.
Vi fick köttsoppa längs med vägen. Kommer inte ihåg hur långt vi då vandrat, men halvnio var vi iallafall vid den punkten.
Vi fortsatte vandringen, och nästa stopp blev vid havet. Det var så otroligt vackert och spegelblankt. Jag tänkte på hur lyckosam de måste känna sig som hade sin villa där.
Det mörknade så småningom och vi fick ta till pannlampor.
När det var 6km kvar fick vi grillkorv.
De fyra sista kilometrarna var ganska plågsamma och det gick väldigt tungt.
Det kändes som en evighet att komma i mål.
Men skön var känslan när vi äntligen gjorde det och fick vårt diplom. Då var väl klockan halvtvå på natten eller något ditåt iallafall.
Vi satte oss ner i bilen och körde hem. Viken skön känsla.
Hemma dök jag rakt ner i sängen. Borstade varken tänder eller kollade fästingar. Spikmattan åkte under benen och det gjorde gott!
Tack vare att jag hade gott sällskap av min jobbarkompis, gick vandringen bra trots att det värkte här och där♥️. Vi hade ändå gott humör och jag ser fram emot att vandra med henne en vecka i höst med Natventure. Visst är det också tung vandring, men det är på helt annan nivå. Men nu är det är dags att börja träna inför den vandringen.
Idag har jag så ont i mina ben att det inte spelar någon roll om jag ligger eller står. Värken är med konstant.
Men aldrig igen säger jag. Denna vandring var inte något jag behöver flera gånger. Eller kanske om man väljer den kortare sträckan på 13 km....
