Senare igÄr diskuterade mitt hockeyteam framtiden. Nu blir det Àndring. Vi har för fÄ pojkar, sÄ vi har lÄnat pojkar frÄn andra lag, men nu gÄr det inte lÀngre. SÄ nu sprids mina gossar Ät olika hÄll. Det Àr trÄkigt. De Àr sÄ glada och hÀrliga gossar och de har blivit sÄ duktiga.
Dottern Àr pÄ mopedkurs. Det blir ju svindyrt, men vad kan man? Det blir hundra gÄnger bÀttre för henne och hon kommer att bli nöjd och glad nÀr hon slipper oftare till de fnittrande tjejkompisarna.
PÄ jobbet började vi laminera nÄn trappa till en segelbÄt.
Det var krÄtot och tÄlamodet tröt nÄgra gÄnger av trötthet och saknad.
Men jag hoppas Mikael och Johan stod ut med mina suckande.
Imorgon Àr det fredag.
Det Àr skönt, men inte trodde jag att det sku vara sÄhÀr jobbigt att sakna nÄn!
Har inte hört nÄt sen mÄndag, men jag hoppas att allt gÄr bra för honom dÀr ute pÄ Atlanen.
Tacksam idag för en massa saker:
Mina arbetskamrater, de bÀsta man kan ha!
Dottern, som hade stÀdat köket. Rent att komma hem till.
Tommy som gav mig goda nyheter.
Margita, som jag Àr skyldig en massa!
Anna och Herr Snellman, otroligt tacksam!
