Senare igår diskuterade mitt hockeyteam framtiden. Nu blir det ändring. Vi har för få pojkar, så vi har lånat pojkar från andra lag, men nu går det inte längre. Så nu sprids mina gossar åt olika håll. Det är tråkigt. De är så glada och härliga gossar och de har blivit så duktiga.
Dottern är på mopedkurs. Det blir ju svindyrt, men vad kan man? Det blir hundra gånger bättre för henne och hon kommer att bli nöjd och glad när hon slipper oftare till de fnittrande tjejkompisarna.
På jobbet började vi laminera nån trappa till en segelbåt.
Det var kråtot och tålamodet tröt några gånger av trötthet och saknad.
Men jag hoppas Mikael och Johan stod ut med mina suckande.
Imorgon är det fredag.
Det är skönt, men inte trodde jag att det sku vara såhär jobbigt att sakna nån!
Har inte hört nåt sen måndag, men jag hoppas att allt går bra för honom där ute på Atlanen.
Tacksam idag för en massa saker:
Mina arbetskamrater, de bästa man kan ha!
Dottern, som hade städat köket. Rent att komma hem till.
Tommy som gav mig goda nyheter.
Margita, som jag är skyldig en massa!
Anna och Herr Snellman, otroligt tacksam!
