Sov inget under natten. Hostade. Men steg upp tjugo före sex och började på. Tog ett till coronatest. Det fjärde negativa. Så jag cyklade till jobbet efter morgonmålet. Det var en vacker morgon. Jag önskade inombords att jag hade kunnat ta in det. Men jag var ännu lite i chock över att semestern var slut och att jag var på väg till jobbet. Och det kändes som att jag var den enda mänskan i hela stan som åkte till jobbet. Det var så tyst och tomt överallt. På jobbet var det inte många heller. De flesta tycks ha tagit längre ledigt än de fyra veckorna.
Lagret var full av saker som samlats på hög. Men innan dagen var slut hade vi rett opp det mesta. Det var helt okej ändå, att vara tillbaka på jobbet. Det är samma sak varje gång. När man väl är där, är det ändå inte så illa.
Här är ett foto från Finn lördagkväll när vi tog vår promenad. Lägg märke till nappen i hans mun.
