När jag hör om andra mänskor, som lider av sjukdom eller genomgår hjärt-transplantationer med mera, skäms jag varje gång då jag inser, hur mycket jag gnäller. Det är mänskligt, jag vet, men jag hoppas jag skulle lära mig vara tacksam.
Min kusin har just fått nya lungor. Jag känner henne inte så bra, men kan ni tänka er, att era lungor är så dåliga, att ni måst få nya. Hur tungt det måste ha varit att andas. Min kusin har inte levt på nåt sätt som gjort att nya lungor behövdes, utan det är nån sjukdom hon haft. En annan kusin fick ju nytt hjärta för några år sen, hon föddes med hjärtfel. Kommer aldrig att förstå hur hon kämpat och fortfarande måste kämpa.
Sen har jag en bekant, som tog vaccin för över 10år sedan. Mot stelkramp. Hon hade aldrig reagerat tidigare på nå vaccin, men dendär gången för 10 år sen, hände nåt, så att hon idag har ett förstört immunförsvar och har drabbats av något som tagit det mesta av hennes ork. Det som gör mig arg över det, är att ingen tar på sig skulden, för att när det kommer till vaccinerig av olika saker, så ska det tystas ner. Så hon har fått klara sig på egen hand utan ekonomiskt stöd. Det är så fel! Och var får hon då stöd, de dagar när hon inte kunnat jobba? Ni kan ju tänka er hur corona påverkat henne. Om man inte har nåt immunförsvar....
...det var inte det jag sko berätta, när jag började meningen med att jag skäms över mina egna klago-ord, utan imårse, när jag cyklade till jobbet, var det inte plogat, så det gick i snigelfart och cykeln åkte hit och dit i snösörjan, likadant på hemvägen.
Och blev ju förstås försenad till jobbet. Men där under cykeluren imårse, när jag kunde ha varit sur och bitter på snön och dålig sömn, så tänkte jag, att tack gode Gud att jag fått vakna och att jag får leva i ett detta land med denna härliga snö, som dekorerar naturen så underbart.
Det finns två snögubbar längs med vägen som nån byggt. Bara jag sko ha mer tid, sko jag fota de charmiga snögubbarna. Sen hänger en smiley mitt i stan. Och första gången jag såg den drog jag faktist på mig ett smile. Måste fota den oxå.
Min mamma bandade till Whatzapp en dag, låtar från en kassett, som jag sjöng med min pappa när vi var barn. Man blir helt sentimental när jag tänker tillbaka på den tiden när vi sjöng och pappa spelade.
