Kval

Tur att det är fredag imorgon. Jag har sovit dåligt hela veckan. Hostat. Förra natten när jag äntligen sko ha kunnat sova, väckte Finn oss och hade lös mage. Som tur förstod han att släppa det på badrumsgolvet. Men jag somnade inte efter det trots att sömnen var närapå.

Kvällstid har vi inte haft så roligt. Vi blir tvungna att skrapa bort tejp från resten av takplåtarna. Varför. Jo, för att de legat i flera år och tejpen har blivit taskig.

Jag börjar få lite ångest över att sonen ska flytta till Esbo om en vecka. Vi ska köra dit på lördag och fara till Ikea och handla en säng och skrivbord. Förvisso har jag en orsak att fara oftare till Helsingfors. Dessutom bor ju min bror där, flera av mina kusiner och så småningom flyttar nog även min syster och hennes man dit. Så därför känns det tryggare när man vet att min familj finns där ifall nåt går fel.

Men min ångest kommer ändå när jag tänker på honom ensam i en pytteliten studiebostad i en okänd kommun, utan nån han känner. Tänk om han stöter på några hemska typer på väg hem en mörk vinterkväll. Men då måste jag på samma gång intala mig att han är 20 år, förståndig och att det ska gå bra. Jag borde ha lärt honom bättre på att koka mat, baka, städa, tvätta kläder med mera och gett honom mer kärlek....det känns som att jag släpper av min son på en öde ö och att han ska där kunna överleva. Det är dessa gånger det är så tryggt och viktigt att be för dem. Att allt ska gå bra. 

Så, vi måste börja packa ihop lite saker han ska ha med sig....