Tröttheten gjorde mig trotsig och nere. Jag tänker inte röra en fena, tänkte jag, skit, jag far hem, här gör jag ingen nytta.
Och det jag försökte jobba med kändes bara fiasko. Tuplan som Simon hämtade från köket hjälpte tillräckligt för att orka till halvfyra.
Sen när man väl är hemma känns det fel att gå och vila sig när man vill se lite av barnen. Och när det väl är läggdags är man övertrött.
En liten början...
