Inflammation i kroppen pga njursten hade hon för några veckor sedan, som hon fick antibiotika mot och har nu ännu värre drabbats, på en resa till Sverige, troligtvis av blodpropp i benet.
Det ena benet är svullet och hon kan inte stöda på det. Så just nu ligger hon i Piteå vilket är tråkigt eftersom man inte kan besöka henne. Men förhoppningsvis blir allt bra fort så att hon slipper hem.
Allt sånthär är skrämmande för automatiskt dras man till den obehagliga dagen när pappa dog allför ung i hjärtinfarkt.
Min pappa hade alla ådror till hjärtat stockade minns jag någon sa. Han blev bara 54 år gammal.
På samma gång börjar man fundera över egna matvanor. Att röra på sig mer osv.
Jag har tjockt blod. Det vet jag. Och därför ger jag blod ibland. Inbillar mig att det ska göra något bra.
Älsklingen är just nu i flyg på väg tillbaka till det jobb han har. Hoppas att det inte ska dröja så länge tills han kommer hem.
